Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverensstämmelse, på det man sjelf jemte alla
andra, måtte hålla sig i fortfarande besittning af den
idé som man funnit vara den enda gemensamma och
ledande.
Rätt är endast en lägre benämning på kärlek.
Hvad som genom en skenbart villkorlig bestämning
fått namn af rätt och som förbehålles hvarje
förnuftig varelse har endast i kärleken sin djupa grund.
I stället att förneka den blir det den förädlades
renaste behof att vid hvarje tillfälle gifva handlingen
den renhet hos sig och andra, att rätt blir en
tillfällig och yttre uppenbarelse deraf.
Hvnd individen så tänker för sig, d. v. s. så
som menniskoförnuftet uppfattar slägtels bestämmelse,
det måste också staten för sig uppdraga såsom mål.
Den måste uppfatta att kärleken är evig, alt Gud är
kärleken, att kärleken är lifvels allt, och alt allt
som icke har kärleken till innehåll, icke är för
evigheten, utan bortfaller som en tomhet och ett intet,
om det också varit aldrig så lysande, med sken
af existence. I enlighet med denna åsigt ordnar
staten sina förhållanden och granskar med nogaste
uppmärksamhet huru detta ordnande inrättas, så att det
hela blir organiskt, blir sammansatt af lefvande
verksamheter med en gemensam idé, kärlekens
alltomfattande helighet och helhet.
I den organisation som så uppkommer, har
men-niskan inför sig, i den högre synpunkten åter
kärlek, i den lägre rätt och i dagliga verksamheten
båda. Deraf påminnt, uppfattar hon väsendet af sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
