Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillämpas, hafva gifvit den slutliga erfarenhet att alla
straff på fullvuxne personer reta. Det anmärkes tills
vidare, i afseende på straffens verkan på
mennisko-sinnet. Men det får icke motsägas, hvad här förut
är yttradt, att utan kärlek ingen förbättring är
tänkbar. Således, i fall någon verkan skall förväntas af
fångens behandling, måste man, bredvid straffet,
använda något moraliskt medel, som med säkerhet slår
an på hans sinne. Ett sådant medel kan icke vara
ett yttre, det måste vara något som har samband
med menniskosinnet sjelft. Ett sådant medel är
hoppet, denna höga genius som står beskyddande öfver
menniskans vilja och sammanbinder den nied ett mål.
Om fången ser att staten, som straffar honom,
icke förjagar denna genius, så försvinner hätskheten
ur hans sinne, han känner sig icke mera ohjelpligt
olycklig, och försoning kommer nu att försiggå inom
honom. Det inre öfvergår till ett yttre, i fall det
hopp man förespeglat honom icke häntyder på ett
annat mål än det han lifligt kan. fatta. Ty dåraktigt
är att vid inverkan på råa naturer låta hoppet
omedelbart häntyda på menniskans högsta mål, som är
honom en styggelse, då det skaU vara en ersättning
för de begripliga syften man beröfvar honom här i
lifvet. Han finner då, såsom verkliga förhållandet
är, att man assignerar på evigheten, emedan man
kan bestå honom densamma gratis. Men man
kommer icke derhän med språng öfver lifvets lägre
förhållanden; man måste kämpa sig igenom jordelifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
