Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillfredsställelsens följeslagarinna) öfvergå till
uppfattningen af att en försyn, i menniskans eget sinne,
leder utvecklingen af hennes öden till det båttre.
Alla dessa förutsättningar, erinra vi, utgöra icke
drömmar, så visst som religionens makt i mennisko*
hjertat icke är en dröm. Vi hafva icke sväfvat med
öfverdrifterj vi hafva endast framställt följder sådana
de naturligen uppstå genom dithörande inverkningar.
Men vi måste härvid uppskatta hela väldigheten af
dessa inverkningar, samt hufvudsakligen huru de
utvecklas ur personernes eget inre; vidare påminna oss
huru fruktlöst det är att försöka med andra medel
verka en förändring hos menniskor till det goda.
Man förmår väl med yttre tvång, af många arter,
åstadkomma en viss ordning, ett- sken af inverkan, men
aldrig1, aldrig, åstadkomma något orgahiskt utdn att
man låter det sjelft utvexa ur egna och således inre
krafter.
Ett af hufvudviltkoren för en sådan kolonis
tref-nad, är att de skola styra sig sjelfve; —
naturligtvis utan någon sådan lag som skulle motsäga
samhällets allmänna lagar. Men polis- och
kommunalordning samt sociala förfoganden skulle de sjelfve
gemensamt först uppsätta (förstås efter förslag från
annat håll) och sedan sjelfva i kommunalforsamlingar
upprätthålla. Samhällsordning är ett behof som aldrig
tystas i menniskosinnet; från och med Rinaldiniska
samhällen till våra småtjufvar, hafva de alla känslan
af behof att organisera och sammanhålla sig, samt
åtminstone emellan sig iakttaga rättsförhållanden. Så*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
