Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
året (ill del andra sätler sig i säkerhet för de forsla
lefnadsbehofven.
Sparbankarna aro ett symtom att man börjar
erkänna principen, såsom motsats till
skuldsättnings-principen. De ulgöra onekligen en högst välgörande
inslilulion, men innan åsigten af saken, och innan
sjelfva grundsatsen blifvit allmän, kunna
sparbankerna icke så mycket uträtta. Deras verkningar ökas
likväl öfverallt, till bevis att man ständigt mera
kommer in på vanan att afsäga sig njutningar för
ögonblicket, emot förhoppningen att få stå säkrare
ruslad emot den kommande tiden.
Skulle väl allmosor, understöd åt ålderdomen
o. s. v. någonsin behöfvas, i fall hvarje barn vexte
upp med den vanan att spara in det öfverflödiga,
och derigenom komma att mer och mera finna det
öfverflödigt som man i ett föregående ögonblick ej
så ansåg?
Vi hafva förut tall om huru mycken rikedom
skulle finnas hos de nuvarande armodets barn, i fall
de med rättvisa finge uppbära den rena produkten
af deras arbete. Den saken är oneklig i och för
sig; man skulle dermed hafva förskaffat arbetaren
stora rikedomar (utan att kapitalisten derigenom finge
mindre, tvärtom mera än förut)* Men med
fortsättning af den allmänna orättvisa som ännu eger
rum i afseende på den högst ofullständiga
tillämpningen af eganderälten, skulle armodet försvinna blott
genom den grundsatsen att ifrån barndomen icke lefva
upp allt hvad man om dagen erhåller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
