Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en rikhaltig grufva, för att få tillegna sig allt hvad
den innehåller. Kapitalisten drager till sig alla
re-sultaterne utaf skicklighetens användning, och han
begriper dervid sällan huru orättvist han förfar;
tvärtom tycker han väl ännu dessutom alt han ar en
välgörare för den som är i besittning af skickligheten,
då han likväl så påtagligen rycker till sig talangens
innehåll, och qvarlemnar åt denna ungefär så mycket
som den behöfver för att bibehålla sig, och åter och
alltid åter kunna lemna nya skördar åt honom —
kapitalisten.
Detta förhållande gäller, under nuvarande
sociala förhållanden alldeles allmänt. Hvar och en tager
så mycket han kan, utan hinder af lagarna, åtkomma;
och dessa lagar äro alla uppgjorda i denna syftning.
Hvarför!* naturligtvis emedan de som hafva
öfvermak-ten alltid stifta lagen.
Exemplen å missförhållandet aro så oräkneliga
att ingen fråga kan bli om att framdraga dem
sar-skildt. Fråga fabrikanten om hans arbetsfolk, fråga
possessionaten om hans bönder, torpare, statfolk, fråga
handlverkaren, mästaren om hans gesäller och
lärgossar, fråga embetsmannen om hans exspecterande
skrifvare, husbonden om hans dräng, jordegaren om
hans arrendatorer — bos alla, alla, ser man
detsamma, den prioriterade anser den lydandes talanger
skapade endast för den förres egen fördel. Men detta
gränslöst allmänna missförhållande, hvarom det
vä-sendtliga är sagdt vid afhandlingen om
missaktningen för eganderätten, vållar fattigdom på två vis,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
