Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de uthålligaste uppoffringar och umbäranden har man
sett födas af en varm religiös åsigt.
Det är sannt att betydelsen af vår tid är icke
så låg att den behöfver stå i värde efter någon
annan period af kulturlifvets utveckling; men om, å
ena sidan, tiden har rätt i att hos menniskan göra
gällande hela hennes dubbelnatur, hvarförutan
ingendera kommer till full utveckling, har den deremot,
såsom stadd i ett öfvergångstilIstånd, orätt i att med
för mycken ifver försvara den sinnliga existencen som
ett föregående tidehvarf berömde sig af att vilja
nedgöra.
Huru mycken lockelse till materialism återfinner
m$n icke -i reaktionen mot en alltför kärft
dogmatisk stränghet öfver samvetena? Huru lätt
uppkommer icke tredskhet emot allt andligt då man fordrar
att sinnet skall ovillkorligen qväfvas under vissa
fö-reskrifna former?
Det nyvaknade erkännandet att menniskan
måste lefva också för sinneverlden, förleder lätt till
den öfverdrift hvaraf vår tid så ofta visar prof,
nem-ligen med att lemna den timliga tillvaron och dess
omsorger, ett alltför stort utrymme inom vår
verksamhet. Hufvudsaken borde vara att man erkänner
för sig det timligas behöflighet och det andligas
nödvändighet, det förras bearbetande blott som ett
öf-vergående villkor för det sednare.
Under arbetet för religionens sak, som för den
högre bildade menniskan ötgör henries allt, bör
syftemålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
