Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
singen inne i landet saknar. Där borta i de stora
skogarna, i hjärtat af Finland, går den ena dagen
lik den andra i förslöande kamp för det
nödvändigaste. Resande äro sällsynta, själf lefver
och dör man på den fläck där en tillfällighet
låtit en födas. Detta alt ger åt inlandsbon
hans liknöjda flegma, hans tungsinta fatalism.
Och denna inlandsbo är det Gallén målat. Dess
tillvaro är det han skildrar — nöden, uselheten,
hopplösheten i ett lif, som ej ens äger
några illusioner att bjuda på, och hvars gyllene
stunder är den dval-liknande sömnen, då
man, som trötta djur, får kasta sig på den
hårda träbritsen och sofva bort några timmar,
en natt, ett dygn.
Äfven Järnefelt bringar i några af sina tidigare
dukar in en sådan personlig not — en
ton af medkänsla med lidandet, där Gallén har
något starkare, en anklagelse, en protest.
Någonting motsvarande finner man knappast
hos Edelfelt; tendensmålare är han minst af
alt. Kanske har han skådat mindre af mödan
och eländet — hans plats i samhället var ju
bland de öfversta tiotusen; mera benägen är man
dock att häri se en skillnad i temperament.
Han var målare framför alt — hvilket icke
hindrar att han var vår mest genombildade
konstnär, med en bildning både nedärfd och
förvärfd. Jag menar blott att han i sin konst i
regeln står iakttagande, att där ständigt är ett
afstånd mellan honom och modellen, att denna
alltid, eller oftast, hos honom är sujet.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
