Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagit. Han har stått utom strömfåran, och icke
besinningslöst låtit sig ryckas ned.
Men alldeles oberörd blef han icke.
Den påvärkan han rönte visar sig emellertid
icke i hans konstnärliga stil, ty denna förblef
ständigt densamma, men väl i ämnesvalet. Det
literära vinner åter insteg i hans konst, om
också ej i den grad som i hans konstnärsväns
Galléns. Han knyter åter vid, där han först
började: vid historiemålningen.
Man förvånas onekligen att finna Edelfelt
upptagen af religiösa motiv, för hvilka han
med sin världsmannamässiga skepsis och i
grunden icke vare sig djupa eller naiva anläggning
tyckes mindre ägnad än någon annan.
Han målar Julmorgonen, altartaflan i Vasa kyrka,
Kristus och Magdalena, Jungfru Maria i rosengård.
Men man kan knappast påstå att försöken
slagit väl ut. Han kan nå upp till en blid
innerlighet i sina madonnafigurer, och hans
änglar äro ljusa, ungdomligt älskliga ungmögestalter,
ehuru blott med det återsken öfver
dragen, som hör samman med lifvets vår. I
hans Kristus är det äfven saktmodet, mildheten
och godheten som lysa fram. Men för starkare
och våldsammare känslostämningar äger han i
allmänhet ej uttryck. Hans Magdalena har trots
tårarna ej tillräckligt af ångern, ruelsen, förtviflan
och hoppet, hvilkas hvirfvelvindar på en gång
resa vågorna i den sköna synderskans själ.
Endast en gång har han på detta område
päjlat bottenlöst djup. Det är i Jungfru Maria
i rosengård, eller kanske i än högre grad i en
förstudie till denna målning. Detta bleka kvinno-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
