- Project Runeberg -  Expeditionen till Westerbotten 1809 /
19

(1871) [MARC] Author: Georg Swederus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det bör anmärkas såsom , en besynnerlighet, att
kustarméns båda souschefer kunnat tro på möjligheten af
någon samverkan med norra armén på annat sätt än just det
som Puke föreslagit — när nämligen alla voro enige om
att landstigningen skulle göras norr om Kamenskis
ställning. Man måste nämligen här också erinra sig, att man
skulle manövrera i ett land, der egentligen blott en väg
fanns.

Den 14 Augusti användes i Hernösand för att ordna
och inskeppa hären. Flottan afseglade följande dagen, den
15 Augusti kl. 4 på morgonen, med gynnande vind.
Seg-lationen är icke utan vådor i dessa nordiska farvatten. Man
öfverfalles ofta utaf dimmor. Denna ledsamhet uteblef icke
heller nu, och den var så mycket farligare som
tillställningen på det hela var vågad. Amiralen hade nämligen låtit
de stora segelskeppen taga kanonslupar och transportfartyg
på släp. I den inträffade tjockan hade man väl kunnat
vänta sig påseglingar och om bordläggningar med åtföljande
haverier; men ordningen måsta ha varit utmärkt kraftigt
handhafd, ty intet enda olycksfall inträffade, »icke en
tågstump gick förlorad» under denna äfventyrliga segling i ett
klippigt haf och öfriga farliga förhållanden. Antalet fartyg
var omkring 70 eller 80.

Den största försiktighet iakttogs för att undgå
uppmärksamhet ifrån Svenska kusten. Sådant lyckades också
fullkomligt, så att* fiendens små posteringar norrom Umeå icke
hade aning om, att en flotta nalkades. För att vinna detta
ändamål med desto större säkerhet styrde amiralen långt i
öster eller nordost inåt Qvarken, hvarvid ljudliga signale {+-+}
ringar, till och med kanonskott ofta måste användas, likväl
endast ur små kanoner och åt läsidan, sämt blott under det
att eskadern låg långt i öster. Det är att anse såsom fabler
och undskyllan, då sednare rapporter från general
Wacht-meister omtalt trumslag och kanonskoit såsom de der skulle
väckt fiendens uppmärksamhet vid ankringen utanför Ratans
hamn, V4 mil till sjös. Då skjöts icke, men buller af många
slag voro då slutligen oundvikliga. Hela seglingen skedde
med sådan djerfhet — för att icke säga öfverdåd — att
er-farne sjömän befarade det värsta och måste trösta sig med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:37:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgwesterb/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free