- Project Runeberg -  Expeditionen till Westerbotten 1809 /
26

(1871) [MARC] Author: Georg Swederus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förargad, ty han gick med händerna på ryggen,
småpratande för sig sjelf och ruskade på hufvudet, hvilket var hans
vanliga sätt att uttrycka missnöje i högre grad. Några
ibland officerarne, som han plägade hedra med sitt
förtroende, gingo honom till mötes och anhöllo att få veta, om en
olycka händt. — »Nej», svarade han, »ännu icke. Jag är
bara bekymrad öfver det, som kan hända, i följd af vissa
yttranden hvilka jag nyss hört derborta. Min gamle, sä
högt värderade, general och forne chef tog nu såsom alltid
tillförene, vänligt emot mig, berömde vår ihärdiga marsch,
den han ansåg hafva hufvudsakligen bidragit till fiendens
hastiga reträtt, så att bron icke blef bränd, och positionen
ej heller behöfde tagas med en, blod kostande, strid. Om

vi, tilläde han, blifvit tvungne att åter sätta bron i stånd,
skulle det erfordrat mycket både arbete och tid. — Häraf
kunde jag icke draga annan slutsats, än att det blott varit
på oss man väntat för att framrycka vidare, och anhöll att
Kronobergs regemente, som hårdt ansträngt sig, medan de
andra korpsema hvilade ut vid Pålsböle, måtte för någon
tid få anses för eftertrupp, samt stadna qvar tre till fyra
timmar, så att soldaterne finge njuta ordentlig föda och sömn,
hvilken sednare de saknat mera än ett dygn. Beviljades
detta lofvade jag på min heder eller vid hvilket ansvar som
utsattes, att vi skulle taga fatt armén före kl. 5, färdige
att gå i elden. Tänk er min förvåning, då jag härvid
af-bröts — af hvem vill jag icke säga — med den
invändningen: det är icke ni ensam som behöfver hvila; ty alla
trupperne äro utmattade efter deras långa vistande om bord.
Jag brukar inte förifra mig, men blef så förargad öfver
detta opassande enfaldiga prat, att jag svarade: kan svenska
armén icke tåla de strapaser, som den nu måste
underkasta sig, så står det illa till. Mitt förslag gjordes endast
i afsigt att, om möjligt, bereda den trupp, jag kommenderar,
lika hvila med de öfriga; men då det tolkas annorlunda,
återtager jag min anhållan. Jag dömmer efter mig sjelf.
Jag har gått hvartenda steg till fots, lika med soldaten, och
känner mig ej tröttare än att genast, om så befalles, kunna
tillryggalägga de återstående 2| milen. Derpå vändande mig
till generalen fortfor jag; upptag ej illa, att jag vågar erinra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:37:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgwesterb/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free