Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturens rikdom under honom lyder;
Han till sitt eget anlet herre är,
Då andra blott förvalta vad dem pryder.
Shakespeares utomordentliga ordkonst har varit
ett av de medel som bevarat hans makt genom
tiderna. Hans ord är oftast det friska talade ordet,
icke så mycket det ur litteraturen hämtade och
blekta. Språket var på hans tid ännu flytande eller
åtminstone böjlig och mjuk metall. Ingen skald
skulle — även om han hade förmåga — nu våga
skriva som Shakespeare, säger Raleigh. Han
myntar nya ord i massa och sätter ny mening
under gamla ord. Han våldför nästan varenda
grammatisk regel i det engelska språket. Han lånar
ord från franskan och till och med från tyskan och
danskan (Ophelias »crants» och »danskers» i stället
för »danes»). Vad skulle vi moderna människor
säga, som dock sett språken riktas på tusen sätt
med slang och teknisk term, om en författare som
använder barn och fader och kvinna som verb och
i senare fallet med två olika betydelser? Raleigh
synes övertygad att många av de besynnerligheter
som kritiken sållat bort ur första folion verkligen
skrivits av Shakespeare. Han sökte ständigt det
djärva och nya uttrycket, en form som varje gång
var nysmält och oanvänd. Det akademiskt riktiga
var inte till för den mognade konstnären. Han
slungade sina ord som tennisbollar genom rymden;
tankar, bilder, förklaringar störtade i samma ström
ut ur hans hjärna och förbundo sig till de
underligaste men också praktfullaste sammansättningar;
orden betydde i nästa ögonblick icke detsamma
som ögonblicket förut. Särskilt egendomlig är hans
användning av synonymer med germansk och
romansk stam i samma andedrag, så att det ena
ordet ger tanken, det andra bilden. Detta gör svå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
