- Project Runeberg -  William Shakespeare : liv, drama, teater /
67

(1924) [MARC] Author: August Brunius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I det sista citatet är han inne på sitt
favoritämne, det melodramatiska uppstyltade
skådespelarmaneret. Han talar på andra ställen om »Kung
Kambyses maner» och om dem som överdriva
Termagant och Herodes; det är berömda roller i
melodramer där det starka och grova spelsättet
kommit till användning. Det kunde tänkas att det låge
en personlig hänsyftning i dessa ord, ty i de
nämnda rollerna skördade skådespelaren Edward Alleyn
ära och ändå mera guld. Han var den borne
skurk- och tyranntypen. Då Botten i
Midsommarnattsdrömmen säger: »För resten ligger en skurk
bäst för mig. Jag kunde spela Herkules storartat
eller också en roll där man kan slå ut med armar
och ben och riva ned hela huset» — då syftar
Shakespeare på Alleyns typ. Det vore dock
oriktigt att tänka sig Alleyn som en dålig skådespelare;
man vet att Ben Jonson, som inte var någon klen
eller mild kritiker, beundrat honom. Om vi tänka
oss vår egen sceniska romantiks utsvävningar i
lejonrytanden och ögonrullningar, så äro vi på
god väg att ställa levande inför oss denna eviga
skådespelartyp, Dahlqvists och Elmlunds lika väl
som Alleyns. Men vad som är visst är att
Shakespeare såg denna typ med synnerlig ovilja och
gärna motarbetade detta spelsätt.

I Hamlet ha vi bevisen. Här uppträder
Shakespeare som teaterkritiker eller rättare som
instruktör. Äro vi tveksamma på andra punkter, så finns
det ingen tvekan i fråga om de subjektiva
uttrycken i Hamlet III, 2. Det är icke prins Hamlet
utan instruktören och teatermannen William
Shakespeare som för ordet. Han halkar icke över
ämnet i förbigående, som en furstlig amatör skulle
gjort, han tränger lidelsefullt in i själva kärnan.
Detta uttalande är dubbelt värdefullt, därför att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:37:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakebrun/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free