- Project Runeberg -  William Shakespeare : liv, drama, teater /
70

(1924) [MARC] Author: August Brunius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

humor. Lans i Herrarna från Verona är en typisk
företeelse. Han släpar med sig sin hund på samma
sätt som nutidens Ajust eller Pelle Jöns
introducerar ett litet husdjur, en pudel eller en dresserad
gris. Han söker i en scen dramatiskt återge
sorgen i hemmet över hans avfärd: det är ett
fullkomligt cirkus- eller varieté-nummer, som vi kunde se
upprepat när som helst på arenan av någon
publikens favorit. Han vitsar med kamraten Flink på
samma meningslösa och egentligen onaturliga sätt
som alla världens cirkusclowner. Man tycker sig
höra den gnällande och skällande yrkestonen i de
ideliga upprepningarna.

Längre fram blir det en mera dramatisk färg
över clownen. Han föres in i handlingen, blir en
del av dramats ekonomi, lever och rör sig i samma
form som de andra personerna och får inte tillfälle
till så stora fristående cirkusnummer. Clownen
blir antingen en naturlig narr, ett fån som är lustigt
genom sin dumhet och oskuld i en finurlig
omgivning, eller också en yrkesnarr som i sina vilda
skämt kan kasta små irrande blixtljus in över den
mörka handlingen.

Men helt har Shakespeare knappast lyckats binda
fast clownen i samspelet. Man har fäst sig vid att
några av de infall som levereras vid aktsluten av
narren i Kung Lear äro riktade ut till publiken och
tyckas alldeles värdelösa för handlingen.
Antingen är detta fria improvisationer, ett privat
vitsmakeri av clownen och här av misstag slunkit med
i texten; eller också är det en av
författaren-regissören föraktfullt utkastad allmosa till clownen, som
då han var ensam på scenen inte kunde göra något
verkligt ont åt handlingen eller stämningen med
sitt prat utanför rollen. Det senare förefaller
antagligast. Erfarenheten hade väl lärt Shakespeare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:37:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakebrun/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free