Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(eller den hon antar vara maken) för att han söker
en annan kvinna (akt. II: 2). Det är både sunt
förnuft, nobless och poesi i detta utbrott:
Hur skulle det ej sårat dig till blods,
Ifall du hört om mig som tygellös,
Och att den kropp som helgades åt dig,
Nu hade smittats ned av usel lusta.
Du skulle spotta på mig, sparka mig
Och kasta mig i synen makans namn
Och slita från min panna skökans hud
Och hugga från min. hand din vigselring
Och krossa den med evig skilj oed.
Jag vet, du kan det, gör det alltså genast,
Ty redan bär jag trolöshetens fläck,
Och lustans brott är blandat med mitt blod.
Om du är ett med mig och du är falsk,
Så når mig också giftet i ditt kött
Och jag blir sköka, smittad utav dig.
(Hallström.)
Titus Andronicus är så fullt av obeskrivliga
gräsligheter att den engelska kritiken med
vämjelse vänt sig ifrån detta drama och sökt någon
möjlighet att frånkänna Shakespeare det. Men det är
en mycket svag möjlighet. Han är beroende av
Marlowe och en sämre Marlowe — Kyd — men
ingenting hindrar att han själv skrivit det. Dess
svaghet är det i alla avseenden överlastade: det är
en rad huvudpersoner som tränga sig fram var och
en med sitt motiv. Men handlingens gång är
säker och här en viss Marlowesk vågrörelse i sitt
liämndetema som går från Tamora till Andronicus
och från Andronicus tillbaka till Tamora.
Kung Johan är icke så överlastat med
gräsligheter som Titus Andronicus men synes mig lika litet
mänskligt och enkelt gripande. En enformig
åsk-stämning också här och en huvudperson — termen
»hjälte» är föga tillämplig på Kung Johan! —T utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
