Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dubbelheten i stycket bidrar till det friska och
rörliga liv som i alla tider gjort Så tuktas en
argbigga gärna sett på scenen. Det är ett folkstycke
med en burlesk handling. Shakespeare visar sig
icke här synnerligen förfinad i sin uppfattning av
förhållandet mellan unga makar. Petruchios
humor är grov och hejdlös. Realisten Shakespeare
kommer emellertid ytterligare i dagen, och man har
funnit att han här, i förspelets ortnamn och
personnamn, reproducerat verklighet från sin
hembygd. Det har mera att betyda än det faktum att
hans son Hamnet nyss dött, då han skrev
Arthurscenerna i Kung Johan. Med rätta säger
Masefield att denna uträkning vittnar om en
underskattning av skaldens hjärta eller fantasi. Han behövde
inte skjuta upp att skriva om prins Arthur, tills
hans egen son dött, lika litet som Dickens måste
vänta, tills han dödat en verklig liten Dorrit med
förgift!
Man kan emellertid säga att farsen om
argbiggan hör till de dramer som Shakespeare arbetat på
med vänster hand, i en viss sorglös stämning.
Humöret blir översvallande i sådana detaljer som
betjänten Biondellos beskrivning på Petruchios
utstyrsel och häst, när han kommer till bröllopet:
Jo, Petruchio kommer i ny hatt och gammal jacka, i
ett par gamla byxor, vända tre gånger om, i ett par
skodon som det förvarats ljusbitar i, det ena med spänne,
det andra med snören; med ett gammalt rostigt svärd från
tyghuset, med söndrigt fäste och doppskon borta och
trasigt gehäng. Hästen ländbruten med gammal maläten
sadel och omaka stigbyglar, dessutom besatt med rots,
behäftad med himpfel, besvärad av frosk, smittad av
skabb, bekajad med flussgalla, belamrad med spätt,
berandad av gulsot, obotligt befiblad under öronen, vild av
koller, söndergnagd av styng, svankryggig och boglam,
fumlig på framfötterna; med tillknycklat betsel och
huvudlag av fårläder som spänts så kort för att hindra den att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
