Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungdom som lever och dör i lidelse, i själsadel, i
älskogskval, i förtvivlan, under en himmel med
sydländskt solsken och med varma, doftande
månskensnätter».
Det är svårt att citera något av en dikt där
varje sida räcker en bukett av rikaste poesi. Jag
skall taga ett mindre beaktat stycke, scenen då de
älskande vigas, för att fästa uppmärksamheten på
hur oupplösligt ledmotiven kärlek och död äro
sammanflätade.
Lorenzo: Så skine himlen på vår helga akt,
att ej framtida sorg må banna oss!
Romeo: Ja, amen! Komme dock vad sorg som helst,
Den väger intet mot den glädjens skatt
En kort minut av hennes åsyn ger.
Vig du oss samman blott med helga ord,
Sen må förödarn döden göra allt;
Mig är det nog att nämna henne min.
Lorenzo: Så våldsam glädje går mot våldsamt slut
Och dör i segerns stund; som krut och eld
Förtäras av sin kyss. — En ljuvlig honung
Blir äcklig av sin sötmas överflöd
Och gör till intet lusten som den väckt.
Känn måttfull kärlek, så den tiden tål;
För snabb liksom för trög når ej sitt mål
Där kommer bruden. O, så luftig fot
Tål ej att nöta livets hårda sten.
En älskande.kan gå på spindelväv
Som fladdrar uti lekfull sommarvind
Och faller ej; — så lätt är fåvitsk lust.
Och till sist Romeos utbrott, sedan han dödat
Paris vid Julias grav — dessa på en gång milda
och glödande ord:
O, räck handen, du
Som skrevs med mig i ödets svarta bok!
Jag lägger dig i segerdrucken grav —
En grav? Nej, yngling, nej, en ljuskupol,
Ty Julia ligger här, och hennes skönhet
Gör valvet till en festsal, full av glans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>