Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regåendes. Efter Othello, som var det stora
konstverket, kommer Kung Lear som är ett jämförelse^
vis svagt teaterstycke och som åtminstone aldrig
lyckats få en ypperlig scenisk form. Men det är
så mycket mer än fulländat drama. När man
söker ställa Kung Lear i relation till annat, får man
vända sig till Divina Commedia och Michel
Angelos Sistina-målningar och Beethoven-symfoniernä.
Det är en fuga av mänsklig nöd och förtvivlan, har
det sagts (Brändes) där kungens, narrens, Edgars
och Kents stämmor gripa in i varandra
kontra-punktartat. Aldrig förut har Shakespeare så
skarpt som här ställt gott och ont mot varandra,
och aldrig har han så hänsynslöst vänt ryggen åt
tanken på de godas seger. Och aldrig har han
slungat ut för alla vindar så rasande vilda ord, så
hemska tjut av olyckliga, galna och halvgalna.
Varenda människa i detta drama äger en
skräckinjagande vitalitet. Till och med Cordelia, vars
roll har knappt "ett hundratal rader och som vi se
vid ett par tillfällen — till och med hon står med
sin stolthet och mildhet för oss i monumentala
proportioner.
Det är denna uppdrivna känslostyrka som gör
Kung Lear sk svårformat på scenen. Vilka krav
ställas icke på den skådespelare som skall tävla med
elementens raseri! Men även den säregna
kompositionen, som rör sig med dunkla obestämbara
lokaliteter och ett myller av framdykande och
försvinnande personer och händelser, talar starkt till
fantasien men vinner icke på att ses i kroppslig
gestalt. Även fördubblingen av handlingen genom
biverket om Gloster och hans söner bidrar till
försvagad verkan: vad som tilltalar fantasien blir
i synlig måtto bara ett konstgrepp. Man kan icke
avvärja känslan av att här framträder en alltför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
