Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ingen räddning är möjlig. Det är på en gång
förnedring och skönhet — en skönhet som stegras
till det sublima därigenom att två världar stå emot
varandra: Väster och Öster. I detta drama faller
det äkta ramarväldet i Antonius’ gestalt.
»Romar-väldet, det stränga och barska, brast vid
sammanstötningen med Österlandets vällust. Allt sjönk,
allt föll, riken och viljor, män och kvinnor,
härskare och härskarinnor, allt var maskstunget,
ormbitet, lustförgiftat — sjönk och föll.» (Brändes.)
Detta intryck av världsundergång starkes av den
lösa berättande tekniken som drar in en mängd
bifigurer och låter handlingen flyga från Alexandria
till Rom, från Rom till Sicilien, från Athen till
Actium och från strider till lands till sjöbataljer.
Skildringen följer Plutarkus mycket troget; och i
de första akterna råder ett stillastående i inre
mening. I fjärde och femte akterna når Shakespeare
höjdpunkten av dramatisk-lyrisk konst. Kleopatras
död är en av hans största triumfer:
Kleopatra: Tag hit min mantel, sätt min krona på,
Odödlighetens trängtan bor i mig.
Egyptens druvosaft skall dessa läppar
Ej mera fukta. — Raskt, min Iras, raskt!
Jag tror jag hör Antonius kalla redan;
Han reser sig, han prisar mitt beslut.
Jag hör hur han bespottar Caesars lycka,
Den Zevs ger mänskan for att få ett svepskäl
Att harmas efteråt. — Jag kommer, make!
Till detta namn berättigar mitt mod.
Jag är eld och luft; de andra elementer
Ger jag tillbaka nu. — Nå, är det färdigt?
Kom då, tag mina läppars sista glöd!
Farväl, Charmiana, Iras, långt farväl!
(Hon kysser dem; Iras faller och dör.)
Du faller? Har jag ormen på min läpp?
Om du och livet skiljas åt så vänligt,
Så liknar döden just en brudgums nypning
—-Gör ont, men älskas dock. Du ligger stilla?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
