Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1921). Man kan säga att diktaren redan mitt i
detta verk bryter sin trollstav; hans lyriska
slutuppgörelse tynger det dramatiska livet, därför att
det dramatiska livet icke längre för honom är det
väsentligaste. Han vill uttrycka sig personligt och
han får tillfälle till det i en egendomligt laddad
retorik och sköna lyriska utbrott, om vilka det med
fog kan sägas: »Så sjunger ingen dödlig».
Här återges Prospero-Shakespeares avsked till
sin trolldomskonst:
I älvor uti kullar, bäckar, lundar,
Och I som med en spårlös fot i sanden
Än jagen bort den ebbande Neptunus
Än flyn från honom, när han vänder åter;
I småtroll som i månsken tråden dans
Och bilden dessa ringar uti gräset,
Som fåren icke äta av, och I
Vars tidsfördriv det är i midnattsstund
Att trolla svampar fram och ha er fröjd
Åt aftonklockans ståteliga ljud;
I med vars hjälp, så svaga I än aren,
Jag har fördunklat middagssolens glans
Och manat stormar fram och stiftat örlig
Emellan djupgrönt hav och högblå himmel
’Och givit eld åt tordöns brak och skräll
Och splittrat själva Jofurs stolta ekar
Med gudens vigg och skakat hälleberg
Och ryckt med roten upp så tall som ceder:
På min befallning graven sina döda
Har uppväckt, öppnat sig och släppt dem ut;
.Så mäktig var min konst. Men denna trolldom
Avsvär jag nu, och när jag blott har skaffat
Himmelsk musik att deras sinnen bota
Med luftig tjusning, krossar jag min trollstav
Och sänker den i jorden många famnar
Och djupare än nånsin sänklod forskat
Vill jag min svartkonstbok i havet dränka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
