Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ren Benedetto Croces stora essay, sammanförd i en bok
med liknande essayer över Ariosto och Corneille. Croce
är fullständig skeptiker gentemot den moderna kritikens
tro på att med sina metoder kunna komma den verklige
Shakespeare in på livet. »En biografi över Shakespeare
är omöjlig.» Varje »Shakespeares levnad» är en roman
men för färglös och tråkig att vara konstnärlig. Större
delen av Shakespeare-filologien är fullkomligt värdelöst
och bortkastat arbete (därmed åsyftar han naturligtvis
icke det strängt vetenskapliga och sakliga arbetet med att
utforska den verkliga texten). Denna Croces ståndpunkt
sammanfaller på det hela taget med framställningen i
denna bok. Men jag kan icke underlåta att betona att
han driver sin mening till överdrift. Man kan draga vissa
slutsatser från kända fakta om Shakespeares liv till hans
dramer och från text till liv. Det kan till exempel icke
vara en händelse att Shakespeare i en period av sitt liv
skrev Förväxlingar, i en annan Hamlet och Kung Lear, i
en tredje Stormen. Men den som har förläst sig en smula
på Lee, Brändes och Schiick kan behöva lite kallt vatten
av Croce. Hans skepticism är välgörande antingen man
svälj t eller vägrat att svälja sådana uppfinningar som att
Shakespeare diktat Kung Lear på natten, fastän han
annars, antagligen, diktat på rnornarna, att han, antagligen,
kände det och det då han läste Plutarkus eller tyckte det
och det om vissa samtida händelser.
Den svenska boken om Shakespeare är som bekant
Henrik Sehucks Shakspere och hans tid, som
föreligger i två upplagor, den senare (1916) i själva verket en
ny bok. Den borde egentligen hetat bara
Shakespearetiden, ty dess verkliga ämne är kulturhistoriskt. I
kronologisk ordning upptagas till behandling alla problem
som resa sig i fråga om Shakespeares liv, verksamhet
och kulturhistoriska förutsättningar. Framställningen är
livligare och saftigare än hos Lee, men också mindre
återhållsam och försiktig i slutledningar och gissningar.
Den tyska forskningen har på senare tid inlagt stora
förtjänster om vissa specialfrågor, framför allt rörande
teaterns konstruktion och förhållanden. Brodmeier är där
ett banbrytande namn, liksom Lawrence, Archer bland
engelsmännen och Feuillerat bland fransmännen.
Shakespeare Jahrbuch ger i sina olika årgångar en roande
översikt av forskningens olika sidor och moderiktningar.
Amerikanen Furness’ väldiga Variorum Edition, uppta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
