Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en teater, the Hope, som kunde ömsom användas för
björnstrider, ömsom för teaterföreställningar. Det sista gick dock icke,
och 1616 dog Henslowe från det hela.
För oss af intresse är naturligtvis särskildt hans värksamhet
såsom ägare af Rose-teatern. Denna hyrde han ut åt olika
skådespelarband vanligen blott på kortare tider och på villkor, till
hvilka vi strax skola återkomma, och därigenom trädde han i
en mycket intim beröring med denna tids skådespelare och
författare. I det stora hela kan man säga, att han gjorde tjänst
såsom bankir åt den trupp, som spelade på hans teater. Han
lade ut, hvad som behöfdes för inköp af dramer och dräkter,
till afgifter åt the master of the revels, gaf efter truppens
order förskott åt de halft utsvultna författare, som skrefvo för
densamma, och kunde t. o. m. låna sällskapet 5 sh. att använda
på »Solen» i Nya Fiskgatan, när man där skulle läsa ett
nytt drama, hvars uppförande var ifrågasatt. Vidare lånade han
ut pengar på ränta åt skådespelare, och denna ränta var
ganska dryg. Martin Slaughter fick den 22 juni 1596 åtta pund,
mot det att han förband sig att den 22 juli samma år
återbetala sexton pund. Vid ett annat tillfälle fick författaren Henry
Porter låna af honom 8½ sh. men skrifva en förbindelse på 10
sh. Ännu märkligare var en annan transaktion. Porter var vid
ett tillfälle skyldig Henslowe 25 sh. Henslowe gaf honom då
1 sh. mot villkor, att Porter nästa dag skulle betala sin skuld
vid ett vite af 10 pund. Då Porter ej betalade, kräfde
Henslowe ut sin fordran, på hvilken han tagit vittnen. Men han
hade också andra affärer och var bland annat pantlånare. De
icke utlösta panterna sålde han sedan med fördel till truppens
kostymgarderob, och på sina pantlån betingade han sig en ränta,
som något varierade, men i regeln höll sig till de bepröfvade
fyrtio procenten. Vidare köpte han, såsom vi sett, åtminstone
en gång en »gosse», som han hyrde ut åt truppen, och på samma
sätt köpte han själf ganska ofta gamla kläder och teaterstycken
för att sedan sälja eller hyra ut dem till de trupper, med hvilka
han hade beröring. Ett bref från den mångskrifvande Robert
Daborne är i detta fall ganska belysande:
»Sir. Genom min hustru har jag låtit skrifva Eder till och
hoppas, att Ni vid mottagandet af mina papper ville godhetsfullt
sända mig 20 sh., om icke för det skådespel, Ni nu har i handom,
så likväl för mitt andra, hvilket jag lofvar skall blifva det bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
