Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning om “Makten och själen“, af Professor Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
änskönt det kan verka genom mediet af vatten, eller en sten, eller
ett ben. All melanesisk religion består i själfva verket i att vinna
detta mana för en själf eller få det användt till egen fördel — all
religion, d. v. s. i fråga om religionsutöfning: böner och offer“.
I Codringtons klassiska bok Melanesian Anthropology and
Folklore af år 1891 blir skillnaden mellan mana och ande ännu
tydligare. Melanesiernas uppfattning behärskas helt och hållet af
denna tro på “en öfvernaturlig kraft eller ett öfvernaturligt
inflytande“. Allt som öfvergår människans vanliga kraft eller
naturens vanliga gång, verkas af mana. En sten liknar en frukt.
Kanske har den mana. Man lägger den vid roten af ett träd,
hvars frukt liknar stenen. Bär trädet ymnigt, är saken klar. Den
lilla blå stenen, hvarom berättas sid 47 i denna bok, blef
tungusens trogna hjälp. En magiskt verksam formel kallas af
melanesierna mana. Sålunda är mana ej detsamma som ande.
Melanesierna tro också både på andar i allmänhet, synliga men ej
kroppsliga, och på aflidnas andar, och de åkalla med böner och
offer de förra och de mäktiga bland de senare. Mana
sammanfaller ej med andarna, änskönt det är förbundet med dem.
Ordet mana är både substantiv och verb. I transitiv form
betyder verbet att meddela mana (manag) eller att påverka medels
mana. “Ett föremål, hvari mana finns, och en ande, som af
naturen har mana, säges vara mana, då brukas verbet intransitivt“.
En man har mana, men kan icke egentligen sägas vara mana.
Ordet är melanesiskt, men finns i hela Sydhafvet. Tregear i sitt
lexikon öfversätter mana med: “öfvernaturlig makt, gudomlig
myndighet, en som har egenskaper, som vanliga människor och
föremål sakna“.
Analoga ord i andra språk kunna äfven brukas adjektivt och
adverbialt. Så t. ex. wakan i nordamerikanska indianspråk. Det
betyder enligt Brinton såsom adverb “ofvantill“, vidare något
ovanligt, hemlighetsfullt, gammalt, stort, “öfvernaturligt“. Ett
ypperligt exempel lemnar ngai i Masaispråket i Afrika. Detta
ngai har öfversatts med gudomligt. Därmed betecknas allt
ovanligt. En Masai sade: “jag var ngai, min lampa var ngai“ — när
det varit något besynnerligt med honom och hans lampa. Likaså
pamali (pemali) hos malajerna, orunda hos Mpongwe i Gabon,
eki hos Fanfolket m. fl. Australiernas joia betecknar både ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
