Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning om “Makten och själen“, af Professor Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mana, “makten“ utsäger något om en varelse, ett ting, ett ord, en
formel. Detta uttryck säger, att någon (eller något) är ovanlig,
besynnerlig, förvånande, stor, stark, verksam, farlig.
Det intryck, som uttalas med mana och besläktade ord,
uttager en varelse eller företeelse ur det vanligas sfer, som
förefaller “naturlig“, och ger däråt en särställning. Öfverflytta vi
sammanhanget till vår uttrycksvärld, skulle vi återgifva mana och
“makten“ med det öfvernaturliga. Ordet öfvernaturlig är för det
primitiva stadiet mycket oegentligt. Ty föreställningen om något
öfver naturen upphöjdt är en mycket sen produkt i utvecklingen.
Men den förebådas redan af mana.
Ursprungligen gäller detta intryck af hemlighetsfullhet,
“under“, något enskildt och flera enskilda föremål eller personer.
“Konstigt!“ “Hvarifrån kommer det?“ “Tag dig iakt“!
Utgångspunkten är naturligtvis icke föreställningen om ett här och hvar
framträdande, i tillvaron utbredt kraftstoff, utan den primitiva
människans reaktion mot det ena och det andra, som väcker häpnad, oro,
skräck eller respekt. Så småningom samlar sig denna mängd af
enskildheter till en grupp. Det ord som uttrycker deras egendomlighet
förtätas till att inge föreställningen om en slags makt eller
kraftmateria, som här och hvar sticker fram. Den magiska praxis har
i väsentlig mån medverkat. Makten utöfvas af medicinmännen,
d. ä. de maktbegåfvade och kunniga, till gagn eller till skada. Den
uppsamlas, regleras. De s. k. naturfolkens föreställningsvärld,
sådan vi nu påträffa den, inrymmer gemenligen en
hemlighetsfull kraft, som enligt hvad Codrington först tydligt urskiljde hos
melanesierna, utgör det konstitutiva i deras religion och magi.
Men föreställningen om ett sådant kraftstoff eller lifsstoff är då
resultatet af en lång utveckling. Först på ett senare stadium
kan “mana“, särdeles i samband med åkerbruksriter, verkligen
bli till ett slags egendomligt lifsstoff eller en lifskraft, en
all-ande, som genomtränger naturen, såsom Kruijt uppvisade i sin
märkliga undersökning, Het animisme in den Indischen Archipel
1906. De indonesiska folken ha samma ord på det opersonliga
själstoffet hos ris som hos människor och djur. Det uppehåller
lifvet. Det samlas enligt svensk folktro i “maktbiten“. Utan det
blir man “maktstulen“. På det outtömliga kapitlet om
växtkraften och lifsämnet och om alstringsriterna, hvilket hos oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
