Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det primitiva religiösa tänkandet. Animism och preanimism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 J. STADLING
alla kvinnor värkliga människor, och där kvinnornas manliga af-
komma, till mödrarnas sorg, alltid blir hundar. Sagovarelser till
hälften människor och till hälften hundar förekomma bland eski-
måer, korjäker och jukågirer, och varelser till hälften människor
och till hälften renar bland tschuktscher, jukågirer och tunguser
(jämför centaurerna i Thessalien o. a. liknande sagovarelser bland
primitiva folk). Enligt det nätvärk af myter, hvarmed de sibi-
riska shamanisterna omspunnit sina andeväsenden, äro dessa vis-
serligen begåfvade med utomordentliga förmågor — kunna t. ex.
flyga, äro i regeln osynliga o. s. v. — men somliga af dem äro
ännu i behof af föda och kunna äfven dö.
En annan kvarlefva från de lägre utvecklingsstadierna spåras
i den ännu fortlefvande tron, att människan har flera “själar11
eller genier (= “husbönder11) till skillnad från den “själ11, som
fortlefver ett själfständigt lif efter kroppens upplösning. Dessa
de aflidnas “själar11 bo i regeln i en värld för sig, och “andarna11
i en annan, eller finnes det flera sådana världar, symmetriskt för-
lagda öfver eller under jordytan, omväxlande bebodda af “andar11
och “själar11. Den lefvande människans “själ11 tänkes i regeln
såsom liten, hjälplös, fruktande och förföljd af fientliga makter
och hänvisad till goda andars hjälp och skydd; de aflidnas själar
däremot i regeln som stora och mäktiga. Detta är likväl ej fal-
let med alla, ty, ehuru människosjälen i allmänhet efter döden
erhåller en delvis öfversinlig karaktär, upphöjas endast vissa själar
till rangen af andemakter med gudomliga förmågor; andra åter
intaga en obemärkt ställning och äfven försvagas, tills de ingå
i nya existensformer. Denna åtskillnad beror likväl icke alltid
af utomordentliga egenskaper i lifvet, såsom fallet är med sha-
maner, stora höfdingar o. s. v., utan ofta af rena tillfälligheter,
såsom dödsfall i unga år, dödssättet, iakttagandet eller försum-
mandet af vissa ceremonier från de efterlefvandes sida m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
