Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Andemakternas dualistiska indelning. Människosjälens ursprung och tillvaro efter döden. Olika begrafningsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 J STADLING
de sydligare stammarna, den dunkla indelningen af andemakterna
i goda och onda delvis leda sitt ursprung från inre Asien.
Tschuktscherna kalla de goda andarna vairgit (= varelser).
Till denna klass hör ett stort antal andar, bl. a. de s. k. tarongo-
vairgit (= välvilliga andar, till hvilka man offrar). Dessa uppe-
hålla sig i kompassens alla riktningar, hvilka själfva — icke
mindre än 22 till antalet — äro personifierade och dyrkade guda-
makter. Vissa af denna andeklass representera olika tider af
dagen, andra himlakropparna. (Väderstreckens andar dyrkades,
som bekant, bland fornlapparna o. a. folk både i gamla och nya
världen). Hafstschuktschernas “vindandar“ samt hafvets alla ande-
makter höra till de goda. “Intet ondt kommer från hafvet“, ly-
der ett tschuktschiskt ordspråk. En mängd andra “varelser" af
olika slag, hvartill höra vissa gagneliga djurs andar, såsom ren-
ens, mammutdjurets och björnens m. fl., räknas likaledes till de
goda.
Om mammutdjurets andar, som helt naturligt bo under jorden, förekomma
myter bland olika stammar efter ishafskusten. Sålunda berättas om “underjordiska
renar, som andas eldgnistor", en föreställning, som måhända uppstått till följd
af elektriska fenomen, som stundom under orkanartade stormar visa sig i form
af “eldgnistor, hvilka hoppa ut från renarnas horn“. — Öfverallt räknas dessa
andar till de goda, oaktadt de bo under jorden. En tungus, som vistats flera
somrar på Nysibiriska öarna för att söka mammutbetar, berättade för mig, att
man måste stå väl hos de andar, som råda öfver dessa djur, om man skall
lyckas göra några fynd. “En dag vid lågvatten, berättade han, gingo två kam-
rater före mig på hafsstranden utan att finna något, men jag fann tre stora be-
tar, som stucko högt upp ur sanden. Men så hade jag på morgonen offrat både
tobak och té åt andarna. Vid ett annat tillfälle visade mig en ande i sömnen,
hvar jag skulle finna något, och jag fann“. Men han omtalade äfven, attjaku-
ter, “som stå väl hos de onda andarna", med magiska konster kunde dölja de
dyrbara betarna för den medtäflande sökaren.
Till de goda makterna hör äfven världsuppenbararen “Stor-
korpen“, om hvilken tschuktscher och korjäker tydligen erhållit
sina föreställningar från den krets af storkorpmyter, som.är gemen-
sam för amerinder ända från Behringhafvets kuster till prärierna
öster om Klippbergen.
Korjäkerna hafva ingen gemensam benämning på sina goda
andemakter, men de flesta stå i samband med deras dimmiga
högsta väsende, Njaingin, närmast motsvarande universum, som
har maka och stor familj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
