Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Andemakternas dualistiska indelning. Människosjälens ursprung och tillvaro efter döden. Olika begrafningsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SHAMANISMEN I NORRA ASIEN ’ 23
gen om yörs uppkomst och sammansättning är likväl mycket
dunkel. Endast i ungdomen och mannaåldern kan människan
efter döden förvandlas till yör. Om småbarnens öde efter dö-
den säges ingenting; åldringarnes tvänne själar gå hvar och en
till sin “skapare11 och herre.
Dessa de aflidnas yör uppehålla sig längre eller kortare tid
i närheten af sina jordiska hem, där de stundom visa sig, dock
endast för sjuka personer. De fruktas mycket, ty “de komma
endast för att förorsaka sjukdom och död“. De vilja nämligen
rycka till sig sina anhöriga för att njuta af deras sällskap i den
andra världen, i synnerhet om de dött unga. Småningom aflägs-
nas yör och förvandlas till abasy och beger sig till “den undre
världen11, belägen “bortom jordens gräns11 i den aflägsna norden.
Anmärkningsvärdt är, att de nordsibiriska tunguserna, som
undanträngts af jakuterna och varit utsatta för samma bistra na-
turmakter som de, likväl, i likhet med sina i sydligare och bli-
dare nejder bosatta stamfränder, bibehållit solguden (delatscha)
— hvilken de ofta förväxla med sin högsta gudomlighet, Buga —-
såsom förnämsta föremålet för sin dyrkan. Bland samojeder, ost-
jaker o. a. fenno-ugriska stammar har likaledes solguden och dess
afkomlingar — personifikationer af elden — dyrkats som blida
gudamakter jämsides med en mängd af mörka makter, med hvilka
deras kult laborerat. De fornasiatiska jenisejerna dyrka likaledes
himmelsguden Es.
Bland jakuternas närmaste grannar i söder, burjäterna, äro
andemakterna (tengriner, sajaner, burchaner o. s. v.) likaledes
dualistiskt indelade. De goda eller “hvita11 andarna hafva här
mot vanligheten sitt tillhåll i väster, hvarifrån torra och välgöran-
de vindar blåsa, och de onda eller “svarta11 i öster, hvarifrån
råkalla och sjukdomsförande dimmor hemsöka landet. Och
äfven här synes den onda principen hafva tagit öfverhand, ehuru
ej i samma grad som bland jakuterna. Vissa andemakter stå
äfven här på gränsen mellan de onda och goda, delande bådas
egenskaper. Sålunda “äro (enl. Podgorbunski) de personifierade
yttringarna af åskan, som upplifva naturen och gagna människan,
förlagda till de goda makterna, då däremot dess personifierade
yttringar, som äro skadliga för människan, hänförts till de onda
tengrinerna".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
