Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Andemakternas dualistiska indelning. Människosjälens ursprung och tillvaro efter döden. Olika begrafningsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SHAMANISMEN I NORRA ASIEN 29
var vanligt bland jakuterna att kläda sina aflidna i högtidsdräkt,
lägga dem i bilerik (det heliga hörnet t. v. längst in i jurten eller
tältet) och sedan för alltid lämna bostaden, samt att detta begraf-
ningssätt ännu någon gång förekommer. Sjerashevski meddelar,
att ett förhänge af näfver uppsattes framför liket vid dylika be-
grafningar. Jag såg emellertid endast lik förvarade i kistor hvi-
lande å pålar eller uppsatta mellan träd.
Som allmän regel gäller, att de aflidna förses med de nöd-
vändigaste artiklar, som höra till detta lifvets nödtorft och tref-
nad, hvilket naturligtvis förutsätter tron på deras fortvaro efter
döden under vilkor liknande de jordiska.
Shamanerna, hvilka såsom förmedlare mellan andevärlden och
människorna intaga en särställning, begrafvas på särskildt sätt
och i regeln under storartade och högtidliga ceremonier, varie-
rande för “svarta11 och “hvita“ shamaner, hvilka ceremonier, t.ex.
bland burjäterna, kunna räcka i flera dagar.
Den burjätska shamanen förutsäger, enligt Changaloff, sin
död, samt huru och hvarför de höga gudarna låta honom drab-
bas däraf. Sedan shamanen aflidit, tvätta utvalda åldringar hans
kropp med vatten, hvarvid begagnas helig ene och timjan, ikläda
honom en särskild begrafningsskrud, som ej berörts af kvinnor,
och lägga sedan bredvid hans kropp de heliga tygen — trumman
och hammaren etc. — som hört till hans gudomliga ämbete.
Nio utvalda ynglingar, förtrogna med shamanceremonier, sjunga
under tiden improviserade begrafningshymner, i hvilka den aflid-
nes dygder och undergärningar lofprisas. Till begrafningen in-
finna sig shamaner samt den aflidnes lärjungar och andliga barn,
hvilka han botat, gifvit amuletter o. s. v. Alla amuletter åter-
ställas nu till den döde shamanen, hvarförutom hans andliga barn
medföra gåfvor och förråd af olika slag till begrafningen.
De tillstädeskomna shamanerna tillkännagifva nu den aflid-
nes vilja rörande plats för hans begrafning och angifva hästen,
som skall bära hans kropp samt offras vid hans likbegängelse.
I tre dygn förblir liket i byn, hvarunder åldringar i tur och
ordning vid liket anställa rökelse af den heliga timjan, nejlikrot
och lärkträdsbark, skramla i hästbjällror och slå på trumman.
På tredje dagen tillreder man en fästmåltid och lägger den i en
säck att föras till den heliga lunden, där shamanens lik skall
brännas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
