Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Offerväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OFFERVASENDET.
Endast i sina hufvuddrag kan af utrymmesskäl den brokiga
offerkulten bland de skilda nordasiatiska naturfolken här beröras.
Offren äro dels samfälliga och dels enskilda; dels blodiga och
dels oblodiga samt afse dels välvilliga och dels fientliga, högre
eller lägre gudamakter och aflidna människor. En särskild klass
af offer äro sådana, vid hvilka offerdjuret själft betraktas som
gudomligt och göres till föremål för dyrkan (äfven offer) pa sam-
ma gång som det offras åt en högre gudomlighet. De olika offrens
mångskiftande inre betydelse och ändamal, som endast de in-
vigda (shamanerna) känna, är, i stort sedt, af utilitarisk natur:
vinnande af andemakternas bistand och skydd för den enskilde
och samfälligheten i kampen för tillvaron.
De blodiga offren, som synas stå i samband med herdelif-
vet, öfvas ännu allmänt bland alla rennomader och öfriga sha-
manistiska stammar i Sibirien, som idka boskapsskötsel, samt
bland jägarefolk, som uppföda hundar.
Bland de med fornasiaterna kulturelt och måhända äfven somatiskt besläktade
indianerna och eskimåerna i nordvästra Amerika, hvilka icke idka boskapsskölsel,
förekomma icke heller blodiga offer. Bland eskimåerna spelar tabu-väsendet och
bland sagda indianer böner och besvärjelser hufvudrollen. Bland en del forn-
asiater, t. ex. korjäkerna, förekomma visserligen äfven tabu, men det shama-
nistiska offerväsendet spelar dock hufvudrollen i deras religiösa lif. De hund-
■sr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
