Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Det professionella shamanväsendets utveckling - 1. Primitiva utvecklingsstadier (bland fornasiaterna)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 J. STÄDLING
såsom såge han något för andra osynligt11. Tschuktscherna saga
om shamanernas ögon, att de äro “ljusa11, d. v. s. kunna se
andarna i mörkret. “Schamanens blick11, säger nämnde förfat-
tare “utmärker sig i själfva värket genom ett särskildt uttryck,
en blandning af list och vildens vekhet11. Liknande iakttagelser
har af andra gjorts bland olika stammar. Hos de “hvita1’ sha-
manerna (bland jakuter och burjäter), hvilka hufvudsakligen egna
sig åt att bota sjuka, afspeglar sig vanligen en viss vekhet och
mildhet i ansiktsuttrycket, då däremot i de “svarta11 shamanernas
blick list och elakhet framlyser.
Shamankandidaten kallas bland tschuktscherna mnjirkilkin,
(ordagr. “han är blyg11) och utmärker sig för folkskygghet och
ytterlig känslighet för den minsta förändring i den psykiska
atmosferen under de shamanska öfningarna. Shaman-andarna
beskrifvas likaledes som skygga: de kallas nirinaken (flytande)
emedan de vilja fly för hvarje ovanligt ljud och anlete. “Kelet
tillhör ödemarken likasom vilddjuren — de äro flytande11. Detta
gäller särskildt om “kelet11, inkarnerade i djur: “de fnysa och
frusta, när de tillkallas af shamanen, och fly genast efter sean-
sen tillbaka till ödemarken11.
Shamankallelsen kommer på olika sätt. Stundom är det
en inre röst, som bjuder den utkorade att träda i förbindelse
med andar. Motstås kallelsen, återkommer den sedan i efter-
tryckligare form. Stundom sker kallelsen genom omina: den utvalde
möter ett visst djur, hittar en snäcka af egendomlig form etc.
Djuret, som mötes, snäckan eller stenen som hittas, blir då sha-
mankandidatens skyddsande och medhjälpare. Den kallande
anden uppenbarar sig äfven i ännu tydligare form, isynnerhet
för personer i mannaåldern. En man, vid namn Ainjanvat, be-
rättade för Bogoras, att den kallande anden uppenbarade sig
för honom efter en svår sjukdom. “Han var svart och ful och
kallade sig ren-skabb-anden“. Ainjanvat kände sig genast dragen
till denne ande, omfamnade honom och bad honom stanna hos
sig. Anden tvekade först och sedan vägrade, dock icke utan
oro. Sedan sade han: “Jag kunde dock ge mitt bifall. Men
om din åstundan är tillräckligt stark, så bör du fatta trumman
och shamanera i tre dagar och tre nätter. Sedan skall du blifva
shaman11. Nu vägrade Ainjanvat i sin tur. Då försvann anden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
