Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Det professionella shamanväsendets utveckling - 2. Högre utvecklingsstadier (bland ural-altaiska stammar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 J. STADLING
Enligt Scheroschevski råda bland jakuterna följande föreställ-
ningar om, huru man kan blifva en shaman: “Den öfversinliga
eller magiska shamangåfvan är icke ärftlig, ehuru föreställnin-
gen om ett visst nedärft blodsband mellan shamaner från en
och samma ort märkes i den gängse tron, att ’i den släkt,
där en shaman en gång uppträdt, där förblifver han’ (såsom sha-
maner uttrycka sig). Shamanens ämägat (skyddsande) bemödar
sig nämligen efter dennes död att företrädesvis taga sin boning
i någon person, som tillhör den aflidnes aga-usa (släktby). Denne
skyddsande är oskiljaktigt förknippad med hvarje shaman; t. o. m.
den svagaste och obetydligaste shaman har sin ätnägat eller ie-kyl
som skyddsande eller medhjälpare, den sistnämnde sänd från ofvan
i ett vildjurs skepnad. Ijä-kyl — shamansjälens inkarnation i ett
vilddjur — döljer sig omsorgsfullt för shamanen. Endast en gång
hvarje år, nämligen när snön smälter, uppträda dessa andar öfver
allt, men endast shamanens öga ser dem. De kraftiga och djärfva
bland dem flyga hvinande och bullrande omkring, de svaga åter
tyst och smygande11.
Denna jakutska föreställning är af urgammalt ursprung; ie-
kyl är nämligen tydligen intet annat än shamanens egen själ, som
äger förmåga att antaga olika djurs skepnad och i denna gestalt
utföra vissa handlingar — alltså ursprunglig animism. Bland
jakuterna anses sålunda de shamaner, hvilkas ie-kyler eller själar
antagit hundens skepnad, vara svagast; de åter, hvilkas ie-kyler
inkarnerats i en tjur, ett föl, en örn eller en svart björn, anses
vara starkast. Olyckligast äro de shamaner, hvilkas ie-kyler an-
tagit vargens eller hundens skepnad. Hunden, heter det, lämnar
aldrig sin dubbelgångare — shamanen — i fred utan gnager med
sina tänder på hans hjärta och plågar hans kropp. Så sjuknar
shamanen och lider svårliga.
Om en ny shaman uppträder, få de andra shamanerna genast
kännedom därom, ty då uppenbarar sig för dem en hittills för
dem obekant ie-kyl.
Om ie-kyl endast är shamanens själ, så är däremot ämägat
ett särskildt andeväsende, antingen en afliden shamans själ, som
upphöjts till en andes rang och värdighet, eller ock en själf-
ständig ande. “Ämägat", heter det, “uppehåller sig alltid i när-
heten af den människa, han älskar, och infinner sig beredvilligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
