Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En af den äkta sorten.
— Nej, inte ett begrepp — inte en aning har folk om,
hvad som menas med välgörenhet.
Fröken Loman sade detta häftigt och högt i fru
Svart-felts röda salong. Hon slog till och med sin ena handske mot
flatsidan af sin bara hand och sköt sedan upp baretten ett
stycke i pannan.
Fru Svartfelt satt och strök med fingret öfver sin vackra
plyschbordduk och såg ned med ett ironiskt småleende. Hon
svarade i dämpad, artig ton, afsedd att lugna fröken Lomans
öfverdrift:
— Du får då väl medge, att det åtminstone är lite
malplaceradt att komma med det här i sta’n, jag tror ändå
det ska vara någorlunda allmänt erkändt, att X. är ett
ovanligt välgörande samhälle, tidningarna lär väl allt ha vackra
summor att uppvisa — inte sant, snälla Ellen? tilläde hon
och såg upp under fåfänga försök att se så allvarsam ut, som
den gamla skolkamratens ifver kräfde. Paradoxen låg i för
öppen dag.
— Ne-ej — det ges inte nog, Louise. Det skulle vara
mycket, mycket mer, för man har inte rätt att ha till den grad
mycket öfver, som fallet är här, just här.
— Inte rätt?! Förlåt Ellen lilla — men — du är
verkligen lustig! Om jag vill gå och gräfva ned en million på
sjöbotten, så har jag väl rätt, när pengarna ä’ mina.
— Jag menar naturligtvis: inte moralisk rätt. Hvad
betyder en hundralapp här och en hundralapp där, det är
ändå bara af sitt öfverflöd man ger. Jag är säker på, att när
man sammanräknar alla de där småposterna, så är det inte
så mycket, som man tror. Det är få, som tar sig så när,
att det käns.
Fru Svartfelt kunde nu verkligen inte hålla sig lugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
