Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
road — det är nu någonting alldeles subjektivt det där att
njuta. Fröken njuter kanske af en tur i hyrvagn en timme
om dagen eller en resa på andra klass till Paris emellanåt.
Men fru Den måste sitta i sin egen sidenklädda landå
för att finna det värdt att lefva, och herr Den måste kunna
anlägga milslånga järnvägar eller spela bort små
förmögenheter då och då, annars skulle han tycka att tillvaron vore
en jämmerlig tillställning.
— Nej — det har han inte rätt till, det är bara nycker,
det kommer af att ha för mycket pengar, det är inte något
en normal, frisk människa kan finna njutning i, det är
osundt. Jag är med på det där egna åkdonet, det skänker
en viss frihet, men öfverlastning i något afseende kan
man inte njuta af — det är bara falska begrepp.
— Men herre Gud, fröken lilla, om jag nu råkar till
att ändå inte vara det minsta nöjd med —
— Så borde herr Svartfelt lära sig det.
— Jaså, då borde jag lära mig det!
Grosshandlaren skrattade, hans fru skrattade, och fru
Hanley smålog mildt åt dessa vilda idéer. Fröken Loman
kunde man ändå få sig ett godt skratt åt ibland, det var
riktigt uppiggande.
— Och fröken, som dyrkar friheten, måttade herr
grosshandlaren, nu segerviss.
— Detta är äkta frihet och frihet för alla.
— Vi kommer hvad det lider in på människosläktets
omskapande, tror jag. Människan lär väl ändå bli sig lik,
fröken lilla.
— Nej, hvarför det, herr Svartfelt? Det är just det hon
inte borde, jag tror på framåtskridande.
— Fröken tycks visst tro på det tusenåriga riket —
fan så långsamt, ber tusen gånger, går det åtminstone.
Grosshandlarens mörka ansikte var idel leende.
— Ja, å propos reformer, inföll fru Hanley med sin
milda släpande stämma — så borde de då verkligen företas
från grunden, jag menar med barnen, ja, jag menar med
de här folkskolorna. Det är förskräckligt vet herrskapet,
jag hörde nyss mina barns informator tala om, att de
fattiga barnen där får lära sig till och med bättre än i
vanliga skolor. Han kom just hem och berättade, att de där
ungarnas svenska krior hade varit mycket bättre än
i elementarskolan, både till språk och innehåll, sa’ han.
Det ä’ ju ändå förskräckligt — tänk, när de kommer ut och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
