Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söndagsmornarna. De stora, ljusa ögonen stodo stilla i
ängslan, när hon som nu skulle skynda sig. Hon tålde det inte,
alldeles inte, det var för tråkigt med detta beständiga jäkt.
Hon famlade hjälplöst omkring sig och sade med många
af-brott och ovissa tonfall: Näslund lille, jag får ta giggen du,
det är bäst, säg till om den, är du snäll!»
Denna lilla episod upprepades var söndag kl. tre kvart
till tio. Men hvarje lördagsafton frågade kyrkoherden sin
hustru:
— Annette lilla, tror du, du kan gå den lilla biten till
kyrkan i morgon eller vill du åka?
Och svaret var:
— Nej, för all del jag går allt du — när jag bara får ro
på mig så.
I dag ^dröjde kyrkoherden.
— Jag tänkte låta bönderna skrifva under den där
petitionen efteråt, så kanske det är bäst säga till Hanna, att
hon inte sätter på hönan förrän senare, det drar nog ut —
— Ja, söta Näslund, säg du till — kors hvar i all
världen har jag nu? jaså, här ä’ den. Ja, den där listan ja,
ack ja, det är då för väl.
Kyrkoherden gick ut i köket och tog därpå genvägen
längs åkerrenen till kyrkan. Han tyckte om att gå till
högmässan, när det var vackert väder. Det var lagom rörelse efter
frukosten och gaf angenäma tankar, och om det var något,
som kyrkoherden afskydde här i världen, det fick han
verkligen medge, så var det det, som var oangenämt.
Himlen hvälfde sig hög och blå, och luften luktade af
klöf-ver och vildblommor. En sakta vestlig bris svepte öfver hafren
och böjde litet på de knotiga pilarna vid vägskälet. Fjorden
låg som ett ljusgrått band borta mellan bergknaltarna, hvilka
skeno i morgonsolen.
Kyrkoherden gick och tänkte på, att till och med
skärgården hade något, som icke var fult en sådan dag.
Den här salta luften var för resten bestämdt det, hans
mage behöfde, han hade mått så bra, sedan han kom hit
upp. Och så saltsjöfisken: alldeles färsk, lefvande i grytan!
Det var det på en gång hälsosammaste och läckraste man
kunde tänka sig.
Han gick och slog sakta med käppen öfver tistlarna och
kände en stilla glädje genomströmma sig. Något mjukt
och varmt, gungande rytm. ögonen hängde lite envist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
