Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slutsalmen dog bort — alla hufvud böjde sig ned, och
det blef en minuts högtidlig tystnad. Middagssolen sken
hett och gassigt in genom de små målade rutorna, en
kvalmig luft steg upp ur de långa bänkraderna, en blandning
af bondens starka utdunstning, härsken pomada, lavendel
och krusmynta.
Småningom började en sakta rörelse längst nere vid
dörren, en och annan tittade upp, tog åt sig mössan, rättade
på hufvudduken och väntade, tills grannen rätade på sig.
Så sågo alla upp med ögon, som blefvo allt piggare, reste
sig och gingo ut på gången. Folk strömmade till från alla
håll, det blef ett smällande med bänkdörrarna, ett harklande,
och hostande och tramp på stengolfvet. Med lif i blickarna
trängdes man mot storgångsdörren, som stod öppen och
liksom blinkade i solen af dansande skuggor från alla susande
lönnblad. Frisk luft slog in, man kunde se ett grått band
längst fram — det var hafvet. Vinden hade blåst upp. — Ä’
ho’ västlig? — hviskade någon och trängde sig fram.
— Så träng då inte så, Sören, du hinner vell ud, ved
je’, ho’ har gått öfver på syd.
Prästen kom andfådd upp på predikstolen, han hade
försenat sig genom att nyckeln till sakristiskåpet, där han
förvarade den sherry och biscuit, han alltid njöt efter
predikans slut, förlagts. Nu fanns ingen tid till långa, vackra tal.
Han fick i hast söka hejda folket.
Det kom med hög, skrikig ton: — Åhörarna — hm —
dagens åhörare uppmanas vänligen att stanna lite, stanna
nu — genast, mangrant — för att i sakristian underteckna
en petition (han skrek efter dem)ren petition — från
K. Maj :t — nej — från svenska folket till K. Maj :t om
utrotande af osedlig litteratur. Varen goda gå in i
sakristian.
Han steg ned från predikstolstrappan men återvände.
— Församlingen ombedes mangrant infinna sig.
Nej, det var icke ett tal som kunde komma i
tidningarna, men kyrkoherden var glad, att han hunnit med det,
han sagt.
Han torkade svetten af pannan. Puh, det hade varit
en ordentlig språngmarsch.
Folket hade förvånadt vändt sig om, de, som voro kvar.
Man såg på hvarandra och tvekade. Karlarne gapade
frågande.
— Hö’ sier’n for no, Lars?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
