Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då kyrkoherden blef ensam med hr Asp, erfor han en
besvärande känsla.
Han lossade kappan, hostade lite, tog fram näsduken
och snöt sig sakta. Kyrkvaktaren kom in på tå och började
stöka undan. t
Kyrkoherden vände sig om och sade lite stelt:
— Ja, hr Asp gör oss kanske den äran till middag
då efter aftal — vi ha en liten höna att bjuda på.
Han ljusnade, då han talade. Ändtligen skulle man
få lite mat.
Hr Asp tackade stilla.
— Kyrkoherden vet, att mina åsikter i dag tvingade
mig.
— Ja, ja, afbröt prästen, då de gingo ut, — affärer
för sig, affärer för sig. Det skola vi nog tala om sedan.
Han fann det alltid obehagligt att tala med en
motståndare på tu man hand. Saken var egentligen förarglig,
ty senast i våras hade han i anledning af ett krångligt
prästval uttalat sig afgjordt mot petitionsväsendet. Han hade
hållit ett af sina högstämdaste tal och ordat om den
oärlighet, som ligger däruti, att många kanske med lock och pock
och utan att ens förstå den sak, hvarom de petitionera, skrifva
under, om omogenhet, oädla bevekelsegrunder o. s. v.
Han hoppades att saken ej vidare skulle komma på tal.
Herre Gud, hvad solen sken vällustigt ned på hafren,
och hvilken frisk, salt vind det kom från hafvet. Att
lif-vet skulle ha så många mödor och obehagligheter att taga
itu med!
Han såg förstulet på folkhögskolläraren, där de åkte
hem i den lilla giggen. Han erfor en känsla af ren förundran.
Hur i Guds namn kunde man bråka med bönder och söka
inplanta i dem bildadt folks tänkesätt, när man inte var
tvungen ? Då man kunde lefva lika bra ändå och får sin
ordentliga lön. Herr Asp föreföll honom rent af som ett
främmande djur, och han såg med ett slags nyfikenhet på hans
fredliga, lite tungsinta drag.
Hönan var utsökt, man satt länge till bords, det åts
godt, och det dracks godt, fin bourgogne. Det strålande
ljuset föll in genom verandadörrarna.
Dagens händelse kom på tal.
— Ja, det var förfärligt, att bönderna inte skref på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
