Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röstadt och slog upp benet längre på locket för att kunna
fästa vaden på knäet — Ho kommer väll ackurat draannes
etter den persen.
— Stort tjänar’n inte på’a, när’ha väll kommer — må
väll houa fjolåret, då laken rann ur tunnkräka, så en bare hade
fö’löst ve’t
— Dålia grejer mor, i år ska’ en veda ta’ tunner frå’
Olssen i Strömsta’.
— Tvi i alle fall för så ussel handtering. Om de’ va’
ruter i dej, Hans, så — men sag samme. Lage I kommer
åsta’ no.
En stormil for ned genom skorstenen. Flammorna
böjde sig framåt och visade tecken till att tyna af.
Bengta satte svärjande händerna i sidan och blåste
på af alla krafter. Den stora magra gestalten aftecknade sig
underligt i den dunkla belysningen.
— Se så far, sade Lars Fredrik — Svarten, som folk
kallade honom för hans små svarta ögon och kanske af
andra outredda orsaker — reste sig, gäspade och sträckte på
sig. — Bäst vi ge oss å’ inna’ snoken luktar opp’na
där-borte. Ren vestli’, de bler styft arbete te’ natte.
— Jo jo men sa’n, menade Hans, tog ett tag med
händerna i golfvet och reste sig motvilligt.
Han lade bort sina storbågiga glasögon, glänte på
dörren och såg ut i mörkret Vinden grep i hans hårtester
och dref dem åt alla håll.
— Ä’ du förstöra’, kärl? skrek Bengta, — stäng döre
me’ de’, änne me ens.
— Styggt, sade gamle Hans betänksamt, månn’ tru en
ska’ ge sej ud te skuta’ i söddent hundvä’r, en ser jo
ente en tåm för sej.
Han sneglade bort till elden.
Bengta vände sig om med händerna i sidan.
— De’ ved jä’ då vesst, att du ä’ inte, som du va’
född ve’ sjön. Värre har’n vardt ude för å de’ för minre
pris.
— Hm — ja du ä’ no lige go’ som en kärl, du mor.
Hans stod och ref i håret, som var tjockt och stod åt
alla sidor.
Som han var färdig med det och stultade efter
sjö-stöflarna bort i hörnet, vågade han dock tillägga, under
det han synade, om smörjningen var ordentligt gjord:
— Se — de’ ä’ nu väll med den här vrakninga, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
