Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mansrop. Med några väldiga vågstötar hade briggen kommit
närmare, så nära till slut, att Bengta urskilde ord.
Det var tydligen redlöst. Hon kunde urskilja en skock
människor i fören — ingen man vid rodret.
Bengta slog ihop händerna.
— Nå Gu’ tror jä ente de’ ä lyttnantpöjkens skuda!
Hon stod och slukade fartygets rörelser ett par
sekunder med ögonen. Hon såg dem nu tydligt samlade
vid relingen — en oredig massa. Hon förstod, att de nu
lämnat last, fartyg, allt åt sitt öde, att rodret gick vind
för våg, och hon visste, hvad de väntade af henne, ty det
syntes, att de fått sikte på en mänsklig varelse.
— Tag tross — tag tross!
Bengta tyckte sig förstå att detta var hvad de ropade.
Hon sprang till bropålen, tog yxan vid boddörren, slog
ned pålen stadigare, satte ånyo händerna för munnen och
skrek med sin grofva, fulla röst:
— Steck ud tross — steck ud tross!
Det förstods ögonblickligen.
Några sekunder förgingo.
Så ljöd ett samstämmigt tjut, något kom hvinande i
luften och slog plötsligt ned en bit från Bengta på stranden.
Det var en tross af en arms tjocklek. Bengta kunde
icke låta bli att beundra den under det hon med sina
härdade näfvar slungade den om pålen. Hon hade aldrig sett
en sådan grann tross. I ett nu rann det henne i sinnet,
hur kapten Bogren, som förliste här förra hösten, skrattat, när
han dagen därpå gått ned till stranden och sett linan, som
de, man för man, halat sig i land på från »Styrbjörn»
kvällen förut. Det ä’ värdt halfva din stuga det här Bengta,
hade han sagt. Och hon såg med en snabb blick, att detta
var en half gång till så tjockt. Hon fick det för sig lika
klart, som om någon stått en aln ifrån och skrikit ut det
högt. Men icke en sekund gick åt att tänka det.
— Steck ud tross, steck ud tross! mer tro-o-oss!
En kvart förgick.
Svetten lackade af Bengta. Ny tross kastades ut hvar
tredje minut. Bengta fångade upp den, lindade den om
ena pålen först, sedan när denna blef full, om den, som
satt midt emot.
Tusen tankar tumlade om i hennes hjärna. Det var,
som om blodet sjudit i den starka spänningen. Hon tänkte
på fru Malms bruna stolta ögon, utan att hon alls ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
