Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hvilade stilla i knäet, när hon satt, hvilket hon för det
mesta gjorde.
— Puh — här är verkligen rysligt hett så här på
middagen, sade hon och torkade sig med näsduken om halsen
och i ansiktet.
— Ja, Herren tänker på oss fattia syndare me’ en
välsigna’ sommer. Di har fått in både råg och hvede öfverallt.
Det var madam Kristin Dörth, som talade med mörk,
entonig stämma. Äfven hon hade en märklig ro och stillhet i
sitt väsen. Hon satt vid dörren i svart duk, svart klädning,
svarta bomullsvantar och en ren hopviken näsduk mellan
händerna. Hennes mörklagda aflånga ansikte såg strängt och
energiskt ut, och ögonen hade ett kallt uttryck.
— Nu får Kristin åka, det var bra. Hälsa prosten så
mycket från mig — säg honom nu riktigt, hur allting ä.
Och så kan Kristin lägga till, att hon varit hos mig, och att
jag rådt henne till det.
— Ja — frua ved ju hålles de’ ä’ bäst å göre. De’ ä’
ju ändå å rädda hans fattia själ, som de’ tränger mest te.
Jä’ sa de’ åfen om Onsda’n åsså. — Olle, sa.’ jä’, har du
druckit nu igen, sa’ jä’, du ved atte prosten inte låter dej gå
fram om Sönda’n då, sa’ jä’ — och de’ ä’ då väl de’,
sa’ jä’, för så gjorte du en så’n synn, så Herren kanske
aldrig kunne förlåte dej, sa’ jä’. Men ved frua, hva’ han så
tog te’ å svarte? — Kristin lilla, sa’n, de’ vore domt gjort
å prosten, sa’n, för då tog jä’ vesst te’ å drecka hör evie da’,
sa’n.
Madam Dörth hade suttit alldeles orörlig, under det hon
talat. Nu tog hon upp näsduken och torkade sig i ögonen
utan att det egentligen såg ut att behöfvas.
Fru Brogren blickade dåsigt ut på gatan, där det var
alldeles tyst i middagshettan. Hon nickade till och med utan
att tänka på det vänligt åt mor Åkerberg, som smorde in
mannens sjöstöflar utanför trappan till stugan midt emot. Hon
hade egentligen talat ut och väntade smått på, att madam
Dörth skulle gå, så att hon fick äta middag i lugn och ro nu,
medan tilloppet af kunder till boden var afstannadt en stund.
— Ja, Herren vare med Kristin — det vore en stor synd,
om hon icke aktade Herrans bud högre än de sina.
— Bara han inte bler rent gal’n.
— Herren gagnar hans egen hustru till redskap i sin
nåd. Tacka Gud för att Kristin fått det rätta modet.
Förresten så...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
