- Project Runeberg -  Västerut. Skisser och noveller /
54

(1907) [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som det ingen menig var i. Och till på köpet som mor
Åkerberg varit hos henne och sagt till henne på sitt
högmodiga sätt, ja, för mor Åkerberg var hög i sinnet: 1 har ikke
mäktat dra’ Olle te’ Herren, Kristin, så’n affärd ä de’ aldri’
me’ min kärl. Ja, då hade sinnet runnit på henne, och hon
hade beslutit att kväsa Olle.

Men hon hade ändå icke tänkt, att det skulle gå så här.
En sådan skam! Hon hade aldrig kunnat drömma om, att
Olle skulle våga trotsa herr prosten ända fram till altaret.

Hon gick i många tankar, då hon dukade bordet därinne
och bad Olle äta.

Han hade plötsligen tystnat. Han åt under tystnad och
sedan han ätit, tog han sin pipa och satte sig ute på bryggan
vid boden. Men på kvällen var det ljust i ölstugan hos
Larssons. Ljus och mycket skratt och skrål. Olle Dörth bjöd
hela sitt vadlag, och det var något ovanligt, ty Olle tog sällan
ett glas för mycket och var rädd om styfvem.

Tobaksröken lade sig i hvirflar öfver det stora, breda
hufvudet med de rödbruna kinderna, och han skrek och lade
armarna öfver bordet.

— Dreck, peltar — väl undt — ser I, jä’ sa’ te’ kärenga
mi’: Har’en fåt namne’, så kan en jaggu göre gagne’ me.
Hoho! Fan ska’ väre nykterbolt! Skål på er!

Ute var det stilla. Sjön låg svart och blank, och stora
strandfjället reste sig som en dunkel massa mot skyn.
Eldsken från stugorna lyste ut på fjorden. Nere från konsulns
storbrygga hördes det idkeliga gnisslandet af en fiol och ett
ihärdigt, tungt stampande. Det var ungdomen, som tog sig
en sväng.

Men i prången vid Dörths stuga stod Kristin i mörkret
och lyssnade ängsligt till skrålet från Larssons ölstuga.
Ingen kom, och det aflägsna skrålet fortfor att ljuda ut i
kvällen. Hon gick in och satte sig vid bordet, slog upp bibeln
och läste högt flere kapitel.

Och timmarna skredo, men allt var lika tyst. Då lutade
hon plötsligen ned hufvudet i boken och snyftade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:38:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shavaster/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free