Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Isch ja — här ska’ ente ble’ ett fillegräs kvar.
Då kom det som en hagelskur öfver pojkarne:
Var det rättvist, var det mänskligt, att folk skulle få
husera så vansinnigt? Det blef ju fult, ohyggligt, omöjligt
Kan man tänka sig: göra gatorna snygga och odrägliga
— när det var det gröna, som gjorde godt vid alltihop, och
när han — han målade gatan just — och så stryker di
öfver gamla stiliga kåkar med ohygglig röd smörja — kan
di då inte begripa att —
Pojkarne hade öfverdådigt roligt och fnissade,
nedhu-kade intill hvarandra.
Nästa dag hade han flytt upp i backen för att taga en
bit fjord. Han satt utanför en stuga och hade som bäst
kommit i farten, då Anders i Hagen träder ut och säger
höf-ligt:
— Herm får väre snäll å gå unnan i dag, för vi ska’
te’ å sopa och strö sand härute för kungen.
Då sade herr Stufve inte ett ord. Han steg stilla upp,
lade igen sitt skrin, tog sitt staffli — och gick. Utan ett ord,
en klagan. Han endast kastade en blick på Anders — men
en blick, som Anders aldrig glömde.
Herr Stufve gick direkt till de två svägerskorna
Mon-tin. Den glada, unga fru Montin och den söta Ada
Montin, hvilka lågo här och badade. Stufve hade varit mycket
tillsammans med dem härute — mer och mer. Ja, de hade
till slut blifvit honom ett oumbärligt sällskap, fast han och
unga Ada mest grälade. Grälade om all världsens ting, ty
hon hade så »f-dt gamla fåniga åsikter».
De båda damerna stodo uppklifna på stegar utanför
huset och spikade fast löf. Adas klingande skratt ljöd öfver
backen.
Stufve ställde sig mot stengärdesgården bakom dem och
strök med insidan af handen idkeligen upp sina stora,
hängande mustascher.
— God dag, sade Ada och vände sig om en liten, liten
smul, jaså — nådig herrn ä’ där nu — och vrider sina
mustascher — ä’ di inte bra snart?
Stufve sänkte blicken ned på spetsarna af de
merom-talade och mumlade någonting.
— Hvafalls? sade fröken Ada, medan ett infernaliskt
bultande och hamrande ljöd ute i luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
