Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stufve skrek:
— Jag sa’ att saltvattnet gör dem omöjliga — i
Stockholm ä’ di charmanta.
— Jaså — jaha, det har jag hört tio gånger om. —
Tack för hjälpen vi fått!
— Fy tusan, hvad ni har mycket tokeri för er — låt
bli det där.
Fröken Ada vände ryggen till honom och fortsatte att
spika. Plötsligen kom det något tjockt i halsen, modet
svek henne, och ögonen stodo fulla af tårar. Hon hoppade
ned af stegen, sköt ut sin lilla röda mun och såg herr Stufve
rätt i ansiktet med sina blå ögon, hvilka gnistrade mellan
tårarna :
— Låt bli att göra mig ledsen, hör ni, låt bli att ta’ bort
den lilla glädje man kan ha — det blir rakt ingenting kvar,
när ni får hålla på en stund.
Det hade kommit så oväntadt, att Stufve bara stirrade
på henne. Han fann henne otroligt söt — just nu.
— Ada då, sade fru Montin förlägen.
— Ja> iag bryr mig inte om er — allting i världen ä’
tråkigt. Hon sprang in i sitt lilla rum och kastade sig
darrande öfver soffan.
Tankfullt tog Stufve upp sina saker och gick. Han kände
sig underlig till mods.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
