Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bredvid och pluggade för sista gången ängsligt i henne de
långa raderna:
Hälsad vare du, o dyre kung,
För vårt —
— Ja, nu kan jag, sade den lilla otåligt. Nu kan jag,
farbror. Det ä’ så tråkigt å vänta, jag får aldrig ta på mig
min klädning.
Inne på Sunesons kontor stodo herrarna i frackar och
hvita handskar i högtidlig tystnad.
— Jag tycker, jag ser rök.
Alla störtade ut på gatan.
— Nej, bror misstar sig, sade Suneson helt blek.
Tystnaden blef än djupare, det stal nästan modet från
en, det här. Plötsligen blef det larm — folk kom springande.
— Han kommer — di har setfen uppe i berget —
kungen ä’ här.
Bryggorna fylldes af människor, som skyndade
flockvis gatan framåt. Lilla Olga stod i en blink i sin hvita
tarlatansklädning midt i äreporten och med en förfärligt stor
blomsterkvast i handen. Hon såg så glad och frimodig ut
och skakade emellanåt med en liten djärf och medveten
min på sina långa korkskrufvar. Herrarne gingo långsamt
ned på storbryggan. De voro allvarliga och bleka och
yttrade några enstafviga ord till hvarandra. Herr Suneson hade
i sista stunden öfverlämnat första platsen till herr Lungkvist
— Bror får ta emot honom, sade han rakt fram, något
darrande på rösten, bror har lärdomen — och jag ä’ min själ
inte god till att få fram ett ord. Herr Lungkvist böjde
allvarligt på hufvudet. Det gick en liten stund — så skrek någon:
— Där — ho syns ve’ Mistskär, — hvarvid ett halfhögt sorl
gick genom mängden bryggorna bortefter.
Och det var så. Ute mellan skären — långt ut syntes
söderifrån en stilig ångare för half maskin. Några minuter
rådde en andlös spänning. Hon kommer hit — nej — jo,
visst fan går hon in — nej — ho styr ju kurs på Lennholmen
— hon går förbi — ackurat förbi.
Ja, man kunde icke längre mistaga sig.
Hon hade passerat. Man hade sett det vackra fartyget
långsamt glida fram, därpå öka farten och försvinna för full
maskin norrut.
Västerut.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
