Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pratet och skratet bröt löst. Folk strömmade från
bryggorna, inåt gatan, uppför backen. Några gingo dock tysta
och sågo ledsna ut. Så säkert som man trott sig nu få se en
kungaståt i sitt lif!
Men på det hela taget var det, som om en viss tyngd
fallit från folk. Man visste icke hvarför, men man hade
känt sig intagen af ett slags märkvärdig rädsla. Allra
hälst de, som skulle utföra någon roll. Och nu var
det bortsopadt, undanstökadt i ett tag. Det var, som
om en frisk vind kommit utifrån hafvet och rensat luften.
Annars var det ju förargligt förstås, rysligt förargligt.
De ledande männen gingo ifrån bryggan pratande och
med lifliga åtbörder.
— Det var då märkvärdigt — tusan till missräkning
För att icke tala om alla anstalter.
Herr Suneson skrattade. Ja — det var ett fenomen,
men ett sakförhållande: herr Suneson skrattade. De, som
lade märke därtill, trodde knappt sina ögon.
Han kände en så stor lättnad, att han inte skulle kunnat
uttala det. Denna dag hade varit en af de otrefligaste i hans
lif. Känslan af den onekliga ära, som skulle komma på hans
del, hade oupphörligt, ju mer stunden nalkades, stridt med en
sällsam skräck, hvilken till slut alldeles tog öfverhand.
Han kände sig så lätt, så glad, så fri. Han slog herr
Lungkvist på axeln:
— Ja, det var förargligt bror, men kungen hade ändå
tydligen tänkt att komma in. — Nu bjuder jag herrarne
in till mig på ett glas vin — vi ska’ dricka Hans Maj:ts
skål.
Men herr Lungkvist var inte glad — inte alls. Hans poem
var godt, det hade gått något förloradt, som han skulle
gräma sig öfver hela sitt återstående lif.
Därinne i matsalen i det hvitrappade envåningshuset
hämtade Suneson upp champagne. Ingenting mindre.
— Konungens skål!
Man kände sig så treflig, så fästlig till mods — och det
hade man icke gjort på en hel vecka.
— Lilla Olga ska’ in och ha kakor.
Lilla Olga satt hemma och grät. Hon var så förfärligt
ledsen, men så fick hon löfte om att få behålla sin hvita
klädning på hela dagen och hämtades in till farbror Suneson
och fick kakor och vin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
