Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nykterhetsifrarna inom några församlingar lyckats borttaga
krogar, hade faktiskt brottens, isynnerhet menedernas
antal genom en mängd kombinationer, stigit så oerhördt, att
man, för att återställa lugnet, måst skynda sig återfå rätt till
laga spirituosautskänkning.
Men icke ens detta hade hjälpt. Flere bland småbönderna
vidhöllo hårdnackadt sitt yrkande: inga krogar, vi ha
haft nog af elände, låt oss. åtminstone försöka det andra, vi
ha haft nog af fylleri och allt, hvad därmed hänger samman.
Ännu svettades prosten då han tänkte på den
obehagliga stunden. Men hjälpen var nära. Pastor Eriksson,
kappelan i annexet, och till hvilken nykterhetsvännerna i sin nöd
vädjat, hade haft brådskande saker, som tvungo honom att
af-lägsna sig från stämman, just då frännvinsfrågan kom före,
hvarvid han ställt sina röster till herr kollegans oinskränkta
förfogande. Och så handlanden Norman — med några
kraftord slöt han sig till herrarna. Det vore af flere orsaker för
kommunen fördelaktigt, att det fortfor så som det varit de
sista två åren. Han, Norman, trodde nu verkligen inte detblef
ett strå bättre, om man sprang på kaffefester och ödde tiden
med högfärdshistorier och ville vara förmer än vanligt folk,
som kunde tåla ett ärligt glas i skallmejan. Han röstade för
saken.
Och herr Norman utgjorde helt enkelt nära hälften af
de röstberättigade, han! Så nu var man Gud ske lof klar.
Ett litet — helt litet men obehagligt störande minne
lekte i prostens själ, då de nu rullade fram genom den
aflöf-vade allén, som bar upp till Löfhede. Det var dels
vissa små tjänster, helt obetydliga för resten, som bevisats
honom af Persson på Hoby, han, som skulle få
utskänk-ningsrätten, och dels det där lilla småleendet, som lekte
kring herr Perssons mun, då han i morse vid stämmans
början artigt tryckte prästens hand. Prosten visste ju med sig
själf, att ingendera delen i minsta mån inverkat på hans ärliga
mening, men likväl lade sig öfver hans hela tankegång
någonting så otrefligt, att det nästan stockade sig i halsen.
Men när han kom in i den vackra matsalen på Löfhede,
där glada, vänliga röster hälsade honom välkommen, där
ett läckert matos slog honom till mötes, där ljus utstrålade
från den dyrbara taklampan öfver bordet och spred en jämn
värme och någonting lugnande, lifsglädtigt öfver det hela
— då försvann småningom det där obehagliga intrycket
och något mjukt, utslätande lade sig välgörande kring hjärtat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
