Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Känslorna blefvo så vissa, goda, nästan rörda. Ju mer han
tänkte på saken, dess mer greps han af sanningen i det han
förfäktat. Han kände sig riktigt stärkt och nästan önskade,
att han fått yttra ännu några kärnord mot de där egensinniga
fanatikerna, som ansågo sig, ack de arma dårarne! kunna nå
fram till något godt utan Guds och den kristna församlingens
hjälp och understödjan.
Norman var ogift, och hans syster, ett litet nervöst
fruntimmer, som svärmade för konungen och hade hans porträtt
i flere upplagor hängande i sitt rum, och som dyrkade prosten
Bremberg och djupt hatade okvinlighet — utöfvade
värdinne-skapet.
Man satte sig kring bordet. Pastor Eriksson hade redan
kommit, och fru Törner, den unga nykomna änkan, som fått
plats på herr Normans kvarnkontor ner i B-stad, ombads
att sitia mellan de båda prästerna. Man kände redan till
hennes okvinliga smak och lust att tala om saker, som intet
annat fruntimmer kunde finna nöje uti.
Fröken Norman satt mycket stel och småleende och
rodnade starkt, hvar gång prosten mildt blickade på henne.
Man bar i allmänhet för mycket aktning för huset för
att ej vid dess middagssamkväm påsätta sig sin allra
högtidligaste min och antaga sitt stelaste sätt. Sällskapstonen i
skärgården är förresten alltid tung — karg som dess natur.
Prosten, som var från helt annan, ljusare trakt och
vanligen brukade känna denna ton som en tryckande börda,
verkade dock i dag förunderligt lyftad och glad. Han till och med
skämtade med fru Törner, som annars af ren instinkt, från
första stunden, varit honom misshaglig. Det var något så
trotsigt — så motsägelsefullt hos denna unga kvinna. Något
oböjdt och oböjligt — som förstode hon alls icke, att kvinnans
styrka just ligger i hennes ödmjukhet och ringa lit till sig
själf.
Och den runda ljusbågen strålade öfver mätta, belåtna
anleten. Genom de öppna dubbeldörrarna skönjdes den
vackra filen i halfskymning. Dörrarna ut till terassen
run-kade då och då sakta vid stormilarna. Nymånen framlyste
redan svagt ur några mörka skyar, och blåsten tjöt om
knutarna, pep in genom springorna och föste ihop högar af
gulnade löf på terrassens räcke.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
