Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Skål bror Bremberg — skål pastor — vi rådde ändå
till sist — hehehe — skål fru Törner — frun borde ha varit
med i dag, det hade bestämdt varit i fruns smak — ett
glas portvin till prost — det ä’ godt ska’ jag säga dig,
du ä’ väl ingen goodtemplare, du, hva? He he he!
Norman var alltid vid briljant lynne, när det lidit en
stund fram på middagen.
— Var utskänkningsfrågan före i Lodde i dag? frågade
fru Törner och såg hastigt upp.
— Joo, sade pastor Eriksson och smålog.
Han hade ett eget sätt att se åt sidan och småle, utan att
hufvudet rördes det minsta. Hans raka, dödsbleka profil
med den lilla korta näsan och det tunna, ljusa håret stack
bjärt af mot prästrocken. Hans rörelser voro ytterst
långsamma och stela, och öfver det breda, något platta ansiktet
sväfvade ofta ett leende, som uttryckte den fullkomligaste
öfvertygelse om riktigheten af de ord, hans mun uttalade.
— Nåå, — sade fru Törner spändt.
Prästerna blickade på hvarandra och logo. Man var så
mätt och belåten. Herr Norman drog i sitt skägg och såg ut,
som funne han världen mycket lustig. Till och med fröken
smålog för att prästen gjorde det och höjde sitt glas.
— Får jag lof, snälla Elin!
— Tackar. Nå, hur gick det, prosten? Jag visste inte
af, att det skulle afgöras i dag.
— Det gick bra fru Törner lilla.
Herr prosten talade i en något lärarmässig ton men log
alltjämt med hela sitt glattrakade ansikte och såg ut
framför sig, som om han talat till ett barn, men därvid velat med
sin min för de andra uttrycka rätta meningen.
— Bra! det gick om intet då? blef ingenting af med
krogen på Hoby?
Prosten såg åter menande ut åt sällskapet. Därpå kväfde
han ett litet löje och sade vänligt i samma långsamma ton:
— Stämman beslöt, att herr Persson skall få hafva
brännvinsförsäljning på Hoby, på det lönkrögeri må
undvikas, hvilket förvisso är ett klokt beslut, tror jag vi alla
instämma uti.
— Klokt — O — inte kan väl prosten mena det
åtminstone.
— Hvarför inte min nådiga?
Prosten satt orubbligt vänlig och lyssnade som man hör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
