Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på ett barn, under det de kalla vackra ögonen blickade
leende fram genom glasögonen.
— Det är ju att främja supandet, prosten, det är ju
— åh, ni menar väl inte detta, någon af er, ha ni
verkligen varit med om att tillsätta, riktigt tillsätta krogar?!
Fru Törner knäppte ihop sina händer och sköt stolen
häftigt en hårsmån bakut.
Prostens ansikte växlade hastigt uttryck. Leendet dog
bort. Det här var litet för starkt.
— Fru Törner lilla, ursäkta min uppriktighet, men den
här saken tror jag verkligen icke ligger inom fruntimmernas
erfarenhetsområde och således —
— Nej, nej, prosten Bremberg, nog förstår hvem som
hälst, att det är alldeles förfärligt med detta supande, jag
kan ju se det därnere i B-stad bara, det är ju det största
elände och —
— Visserligen, visserligen, kära fru Törner, det är
e n sak, men en annan sak är att vidtaga olämpliga åtgärder
Det är ett kändt erfarenhetsrön, att tillfölje af flere
kombinerade omständigheter, om icke utskänkning lagligen
tillstäd-jes, så uppstår lönkrögeriet, som är öfverträdelse mot lag
och bär förbannelse —
— Ja, men jag kan inte förstå detta, prosten, det måste
ligga något galet inunder. Ty det är ju rent af att
säga till folket: se där, gå och sup, du har lof. Om de nu
inte ha lof, så ha de åtminstone svårare att komma åt det
och värre kan det inte bli i så fall, och så har man inte
att förebrå sig, att man rent utaf tillåtit dem att —
— Ja, ja, fru Törner, det där är nu fruntimmernas
uppfattning, men vi män ha en något annan logik — annars
är jag rädd det blefve en underlig styrelse i världen.
Prosten småskrattade, pastor Eriksson småskrattade,
herr Norman riktigt skrattade, fröken rodnade och satt och
svarfvade så länge invärtes på något, hon tänkte säga, att
det blef försent, och alla gästerna småskrattade halfhögt.
Norman sade bredt:
— Jo jo, min bror — det blefve en underlig styrelse
det — och så lyfte han glaset mot prosten och nickade litet
framfusigt, och prosten drack mycket litet och tog itu med
sin köttpastej med en min, som tydligen sade, att han
visserligen lekt en stund, men nu kunde det vara slut med att
fruntimmer lade sig i saker, som de verkligen rakt icke
be-grepo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
