Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intressera sig för en mängd saker, i stället för att de andra
bara hänga dagen lång i handelsbodarna och skvallra,
half-rusiga med pipan i munnen och händerna i fickan.
Good-templama skaffa sig tidningar —
— Ja, där sa’ fru Törner något riktigt bevisande! Kan
frun säga mig hvad de hämta för något ur den källan? Jo,
näring för sitt missnöje och tankar att de är någonting.
Hvad i all världen behöfver en skräddare veta om herr
Sverdrup eller herr Strindberg? Han lefver verkligen lika
lycklig utan tidningar.
— Men pastorn må väl erkänna, att folket har rätt det
så väl som vi att —
— Ja, ja bevars, jag känner det där nya frasmakeriet.
Men farligt är det nu en gång för alla, när massan sluter
sig ihop i partier, det leder så lätt till hvarjehanda.
Pastorn stannade litet tvärt och hostade ett par gånger
tyst bakom sin hand.
Han kom med ens att tänka på, när han själf sprang
barfotad med fars mjölsäckar på ryggen därnere i
Vallboda-len — alla fåfängliga drömmar, som icke var utan, att de
blifvit verklighet.
De andra hade suttit tysta och hört på. Några tyckte
det var Iifvadt att se pastorn och fru Törner drabba ihop, på
det hela taget hade väl allt frun rätt, nog var det ändå
bakvändt, att prästen först skulle stå i kyrkan och dundra
mot superiet och sedan bara motverka dem, som ville
komma med ordning och nykterhet. Och riktigt renhårigt var det
väl inte heller, att folket skulle få det intrycket, att
good-templarne voro »ena sköjare — ja änna stor synn va’ de’
atte stå så å präke, som vore de’ Guds ord, ja, för de’ sier
prästen». En gumma hade förklarat häromdagen, att »jaggu
så ho inte heller man sin hvar enda da’ ligga plakat på
gad-dan, än ho så honom med di där usslingarna».
Det kunde allt vara sant, men hvem kunde säga
någonting här i huset? Litet hvar kände man sig beroende af
det lilla fyrkantiga kontorsrummet nere i B-stad eller stod
i förbindelse på något sätt till den mäktige värden, och att
på Löfhede utgick hat till allt, som kunde misstänkas för att
vilja bli en makt, det var kändt för allom.
Norman var missnöjd. Han såg på fru Törner med
en kall blå blick men teg ännu.
Prosten kom sin kollega till hjälp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
