Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visste ju, hur de just behöfde lära sig att få vilja till att höja
sig. Hon försökte än en gång.
— Men — förlåt jag börjar igen, försök en gång
komma med, jag försäkrar att det tillgår allt så fredligt och
godt, häromdagen på fästen talades där så varmt om lifvet
sådant det skulle vara, om alla ägde sitt förnuft ständigt i
friskt bruk —
— Kunde skräddaren läsa?
Pastor Eriksson afbröt med sitt ironiska leende och
sin egendomligt envisa ton, hufvudet vändes en hårsmån åt
fru Törners håll.
Hon blef purpurröd, ögonen lyste, och med näsduken
slog hon takt till sina ord.
— Läsa — vet pastorn ett så duktigt och intelligent
föredrag och så inträngande värme får man inte ofta till
lifs från lärdare mäns talarestolar.
Alla stirrade på henne.
— Bevars, bevars, jag tror frun ä’ riktigt förtjust — ja
ja, skräddaren är en vacker karl, han har allt förr förstått
att —
Ett ögonblick blef det alldeles tyst vid bordet. Fru
Törner satt frågande — hon förstod inte rätt. I nästa ögonblick
brast hon utan att beräkna någonting ut i gråt, våldsam,
häjdlös gråt.
— Mitt herrskap — jag ber att vi förena oss. Prosten
höjde sitt glas.
Ingen sade något, herr Norman såg ond ut, fröken
var alldeles utom sig af blygsel och häpnad, och så skötos
stolarna från bordet.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
