Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folk angelägna att minnas. Världen gick sin gång mycket väl
dem förutan. Ett nytt släkte växte upp, och de sutto där kvar.
Det var lustigt, hur nödvändiga de började blifva för
hvarandra. Gick Lars ned till båten, så tittade Anna Maja efter
honom tio gånger om och traskade slutligen dit. Var Anna
Maja gången till norrsidan af ön för att tigga bränsle hos
fiskar Pålson, så hade Lars ingen ro utan gick ut och
in och stultade slutligen i väg för att titta efter henne på
någon bergsknalt. När de då möttes, log Anna Maja så
blidt, men Lars förhöll sig helt liknöjd och gjorde någon
anmärkning öfver vinden, som ämnade sig till att slå öfver.
Det var strålande sommar, och solen lyste hela dagarna
på ljungheden utanför jordkojan och brände på snäckskalen
och tången nere vid stranden. Det var så lågt vatten i år,
att Lars hade varit tvungen lägga en brygga af flat sten i
fjorden för att kunna landa med snipan, när han varit ute
och fiskat hvitling. De nakna, vilda skären rundt omkring
sågo ljusare ut mot vattnet, som aldrig var annat än ljusblått
och småkrusigt och himlen, som alltid var lätt och gråhvit.
Det var också välsignadt efter en så kall och fuktig vår.
Den hade gifvit Anna Maja knäcken. Nu kunde hon inte
stiga upp utan låg och drogs med gikten och ängslades öfver,
hur det skulle gå med dem, när hon icke var i stånd att göra
sina småturer omkring i skärgården för att tigga ihop
smulorna.
Lars stack upp hufvudet från kojöppningen och såg
spejande utåt fjorden, om han skulle se till någon seglare.
Sedan gick han tillbaka efter skurbaljan och hällde ut den
på backen.
Det hade varit skam, om någon sett det, kan en veta.
Därinne låg Anna Maja på sängen tätt invid det lilla
fönstret och såg på. Det var inte mer än två alnar högt i rummet
så när som på midten under ryggåskanten, där Lars kunde
stå rak. På dragkistan i vrån låg sydvästen och en ulltröja,
och på fällbordet under rutan fanns en lackviol, en
myrten, ett skrin med trasor och en gammal bibel med Lars
glasögon ofvanpå. För öfrigt en trästol. Ingenting mera.
Lars kom tillbaka och började torka golfvet, som stod
och jäste svart och vått. De hade sista året fått till skänks
några bräder af konsuln i Fjällkil, och då golfvet var inlagdt,
var det Lars’ största nöje att trampa på det fram och åter,
och Anna Maja log så belåtet och menade, att nu hade de det
som riktigt herrskapsfolk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
